Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [21] Brunius, Programm vid Phil. Mag. Promotion i Lund 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 = ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ex. användes ordet ”rikedom” såsom molossus, fastän det är
en amphimacer, hvilken ej passar i Hexameter. Detta gäller
äfven om ordet ”sinnebild.” Detta må vara; men att bruka
ordet ”uppfinningsrik” såsom choriamb är alltför mycket dri-
stigt, ja, rentaf orimligt. Ej heller synes oss rätt att be-
gagna en stafvelse (helst ett enstafvigt ord) kort, då den,
att vi så må uttrycka ess, har den logiska aecenten, t. ex.
”Hennes den konsten är, att ...” Samma anmärkning och
med ännu mera skäl, kan göras vid ordet ”få” i följande vers:
Oo
”kunskapens yppersta män få bekänna sitt vetandes armod.”
Få betyder här nödgas, och ordet bar derföre mycken vigt.
Ordet urverk kan ej, såsom öfversättaren gör, användas så-
som choreus, allraminst när konsonant möter i följande ord
t. ex. urvörk för dem. Alldeles orimlig är derföre följande
frihet: ”bafsfruns gebit.” Serskildt anmärka vi bruket af för-
sta stafvelsens förkortande uti ”oroliga.” Stafvelsen o, såsom
upphäfvande betydelsen af det ord, bvartill det fogas, har
sådan vigt, att dess förkortande synes oss logiskt omöjligt.
Alla dessa friheter, vi veta det, hafva sina föredömen, och
dessa ganska betydliga; men ingen auktoritet synes oss kunna
skydda oriktigheten. Afven några andra små anmärkningar
kunde göras, om tid och utrymme det medgåfve.
På några få ställen förekommer öfversättningen något
matt och prosaisk. Så läses t. ex. ”du gjort dig af sången
förtjent.” — Hit hörer ock följande: ”jag har att förkunna en
hög tid.” Dock är detta sednare fördragligt.. Sämre är:
”— kommer att här äga rum”).
Dessa anmärkningar hafva gällt endast, såsom sagdt är,
några serskilda verser. På det hela är öfversättningen vis-
serligen god och vacker. WSerskildt beröm förtjenar öfversät-
taren för det förstånd och den talang, hvarmed ban lyckligen
redt sig vid återgifvandet af många rätt svåra och kinkiga
ställen. |
+) Detta uttryck: ”äga rum” ger oss åter en anledning att nämna
något om prosodik. Här hafva vi en anapaest, som redan blifvit förut
begagnad och börjar vinna burskap. För vår del hafva vi ingenting
att anmärka mot en sådan, som den anförda. Men slutar föregående
ordets första stafvelse med tvenne konsonanter, blir anapaesten hård
och ful, t. ex. springa bort. Aro konsonanterna tre, blir han orimlig,
t, ex. dunsta bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
