Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [21] Brunius, Programm vid Phil. Mag. Promotion i Lund 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskuper. 169
sien endast på modersmålet kunna lära känna ett sådant skalde-
stycke, som det ifrågavarande. Men oförnekligt är, att öfver-
sättningen såsom sådan härigenom blir något oegentlig; och
om man också måste vara billig mot öfversättaren, hvilken
ieke alltid kan undvika att åt öfversättningen gifva en roman-
tisk färg, som för originalet är främmande, bör man dock ej
göra en dygd af nödvändigheten. Och visserligen ger äfven
ifrågavarande öfversättning någon anledning till denna vår an-
märkning.
Vid några serskilda verser hafva vi evinringar alt göra.
Så t. ex. är denna: ”Eque virente jugo Castalis unda fluit”,
orätt öfversatt med: ”Icke Castalia der sprang ur en grönare
bädd”, hyilket genast Taller i ögat vid jemnförelsen med ori-
ginalet. Ordet ”elare”. med hvilken vokativ konung Knut till-
las är återgifvet med ”glansomgjordade”, hvilket erd, så-
som öfversättning, är alltför pompöst. Såsem ett exempel på
den nog starka romantiska färg, hvarom vi talat i det före-
gående, vilja vi anföra blott detta: ”svärd, som var .doppadt
i blod, ledde i brudsäng en mö.” På latin låter det helt
enkelt så här: ”saepe eruentato quaeritur ense torus.” Ser-
skildt fästa vi läsarens uppmärksamhet på följande vers: ”Vos
semper ducat, Juvenes, dileeta caterva”, hvilken är återgifven
med: ”O, må den alskliga flock er ledare vara, J unge.” Är
väl originalets mening demna? hvilken är då denma ”älskliga
flock?” måhända Muserna. Men om så är, anse vi originalet
här vara något dunkelt. Naturligare synes oss att låna sub-
Jektet (Minerva) från föregående verser, och anse orden: ”di-
lecta caterva”, såsom en vokativ, en apposition till juvenes.
Läsaren döme och välje. Versen: ”Nunc sancto dignum rege
videtur opus”, är öfversatt med: ”Nu i sin nya gestalt värdigt
vår Herra, vår Gud.” Månne ej med ”sancto rege” menas ke-
nung Rnut, iemplets grundläggare? svårligen kan det Högsta
Väsendet betecknas med detta wttryck. — Dessa datinska ver-
ser hafva vi ej egentligen anfört såsom bevis på den dunkel-
het, vi tyckte oss finna på ett och annat ställe i originalet.
Till detta slag hörer snarare t. ex. denna vers: ”Verum etiam
geminos pandis amica spolos.” Detta hildspråk ger anledning
till åtminstone tvenne" förnuftiga -oeh sanna föreställningar,
men svårligen skall någon, genom en prosaisk analys, kunna
bestämdt säga, hvad skalden menat egentligt soch individuellt.
Hit vilja vi äfven räkna följande verser:
”Tila triumphalis, tamen hanc non sanguine parta,
Sed debellata laurea barbaria,” -
Hvad angår de prosodiska och metriska friheter, dem
öfversättaren tillåtit sig, anse vi ej alla vara giltiga. Så t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
