Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [29] Cdm, Spanioren i Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
”FTy hastigt rycktes bort de begge syskonpar”,
upplyste honom, att det ej var med hvarandra, utan hvar på
sitt håll, de ingått äkta föreningar. Vidare prof på logik
träffar man sid. 45:
”Allt mera sträng och skarp blef kölden emot qvällen,
Och resan: varit svår bland skogarna och fjällen,
Der af en Norrman följd, han färdats fram till häst,
Men bad att denna qväll få blifva hyddans gäst.”
Ena författares första pligt och minsta anspråk är att
skrifva ett rent språk. Hade Hr Cdm förstått detta, borde
han hafva undvikit uttryck sådana som: ”Mig kyrkan upptäckt
veta fått”, s. 34. ”Hvarthelst han talte om” s. 46, eller
grofva fel mot interpunktionen, såsom de finnas i alla redan
anförda exempel, och ännu mer i följande: ”Det syntes dock
att van, han varit, att befalla” s. 16, ”Hvars brott, af kyr-
kans Far, nu öfverskyldes genast”, s. 36 0. s. v. i otalighet.
Denna frikostighet med kommata har också gjort, att Förf.
på Hera ställen måst spara dem, der de verkligen varit be-
höfliga, såsom s. 34: ”Den milda frid hvarmed oss himmelen
benådar.” Att den kortare formen ge (af verb. gifva) ej
behöfver apostroph efter sig, såsom Förf. skrifvit, ge”, åter-
ge”, torde den enklaste svenska rättstafningslära upplysa.
Förf. har valt den alexandrinska versformen för sitt ar-
bete, och ref. tror också, att denna varit den tjenligaste han
kunnat välja, näst prosan; ett omdöme, som han hoppas ge-
nom det ofvan anförda vara tillräckligt motiveradt.. Det är
derföre rec:s hopp, att Hr Cdm vånder sig med sitt författar-
skap till den obundna formen. Det goda, älskliga och rena,
som ligger i Hr Cdms författarlynne, och hvars öppna erkän-
nande ref. anser som en skadeersättning för det odiösa corri-
geringsverket, som honom åligger, gör ref. öfvertygad, att
mycket smånält och trefligt, såsom skizzer, naturskildringar
m. m. kunde vara att vänta af Hr Cdm, blott ban ej glöm-
mer, att endast ett städadt språk, såsom följden af en stä-
dad tankegång, kan göra bristen på rik uppfinning och -eleva-
tion i vuer mindre märkbar, och således blir det första vil-
koret för all litterär framgång. C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
