Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [44] L. D. G., S. H. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. 5 289
tar-bladet Eos, dels i de poetiska kalendrarne Linnea Bo-
realis, och gjort signaturen L. D. G. kär för den läsande
publiken. Hufvudstyrkan i Hr D:s författarskap ligger i en
städad tankegång och ett städadt, stundom utsökt vackert
språk; hans mest utbildade själskraft är den lugna reflexionen,
hvarmed han fixerar bvardagslifvets företeelser och utur dem
förstår att framlocka små, men täcka och skära bilder. Hr
D. har uti förordet till en liten förututgifven skrift angifvit
sitt syfte vara att komma konversationsstilen så nära som möj-
ligt, äfvensom ban uti den närvarande förklarar orsaken till
sitt val af företrädesvis små och begränsade: ämnen, just eme-
dan ban anser, att, då litteraturens område är i alla rigtnin-
gar så öfverarbetadt, ingenting annat återstår för hvarje för-
måga, som ej är geni, än att genom en djupare och grundli-
gare behandling af detaillen bearbeta ett material för större
förmågors mera omfattande kombinationer. Vi hafva anfört
dessa Förf:s åsigter, emedan ingenting bättre angifver tenden-
sen af hans skriftställarskap; huruvida de äro obetingadt sanna,
är en annan fråga; åtminstone äro vi böjda alt tro på deras
giltighet inom den stränga vetenskapen, men betvifla den uti
konsten. Sjelfva det träffande, eburu numera antiquerade nam-
net ”Vitterlek” förklarar i detta fall vitterhetens väsende. Om
vi derföre skulle hafva någon väsentlig anmärkning att göra
vid Hr D:s författarskap, så är det icke derföre, att han valt
små ämnen, ty i detta fall har han rätt deri, att sanningens
storhet är äfvenså väl i djupet, som i bredden; utan vi vän-
da oss: blott emot den didaktiska vigt och den systematiska
omsländlighet, hvarmed han går till väga vid sina rechercher;
men då denna minutiösa grundlighet, hvilken visserligen icke
är alltid underhållande, isynnerhet synes tillhöra Förf:s tidi-
gare produktioner, gör ref. sig ett nöje af att närmare be-
trakta tvenne små stycken uti närvarande samling, hvilka tro-
ligen tillhöra Hr D:s sednaste skriftställarskap, båda högst
olika i genre men lika uti värde och älskligbet. — Det första
kallas ”min adertonde inelination.” Förf. utvecklar här en ny
sida af sin talang, humoristiken. Hans små karrikaturer äro
så nätta, så träffande och derjemte så godhjertade, att de
verkligen äro en glädjande företeelse midt ibland det klemiga
och den hätska, om än aldrig så vanmäktiga polemik,
hvaraf vår ephemera litteratur öfverflödar. Det sednare styc-
ket kallas ”den resande tanken.” Förf; har, som hvar man
vet, vanligen ganska många goda och vaekra tankar. Denna
var likväl ett riktigt skötebarn. Men vårdad med all faderlig
ömhet, ville den lilla varelsen likväl ut i verlden för att se
sig omkring, han som andra; Hans öden på denna: färd ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
