Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [44] L. D. G., S. H. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
göra innehållet af sagan. Denna lilla fantasi är så lekande
och så intagande i sin enkelbet, att ref. ej kan neka sig nöjet
att gifva ett litet utdrag af densamma.
Sedan derföre Hr D:s lilla favorittanke tillbörligt blifvit
ekiperad, anträdde han resan från: hemmet i en af de diligen-
ser, som kallas poetiska kalendrar, och begaf sig sålunda i
godt sällskap ut i verlden. Men hvarföre icke låta honom
med egna ord förtälja några af sina märkvärdigaste äfventyr?
”I början hände oss ingenting alls på resan, utom att
vagnen fick en och annan puff, till dess vi ändtligen kommo
till ett tullbus, der vi skulle visiteras. Der stodo en gruflig
mängd med vagnar, som väntade på detsamma, så att herrn
med recensentbrickan hade mycket brådtom. Jag satt emellan
en ung herre på ena sidan, som var klädd i den aldragran-
naste uniforms-vers, och på andra sidan en äldre man, som
ungefär såg ut som annat folk, men som var mycket förnäm,
emedan ban bar en chrachan, som man sade mig hörde till
första klassens signaturer. — Också när tullherrn fick se ho-
nom, bugade han sig ödmjukt och sade, att med en så ”väl-
känd” person komme ingen visitation i fråga, men anhöll en-
dast att få veta, om han hade något politik på sig under kap-
pan, ty det vore kontraband, om det icke hade en viss färg.
Jag tyckte den frågan var underlig, ty politiken brukar man
ju tvertom begagna till pels och hafva någonting annat inun-
der. Som der emedlertid icke fanns någon politik, hvarken
utan eller innan, så skref han på förpassningen. Jag såg att
ban skref först ””snillrikt””,; derpå ””genialiskt”” och sedan åter
””snillrikt.”” Förmodligen skref han det andra för att äfven ut-
ländningar skulle veta hvad det första betydde, och det tredje
för bättre minnes skull.
> Derpå gick han till herrn i uniformen. Der trodde han
visst, att han skulle hitta mycket kontraband, ty han krama-
de honom på alla kanter, men då han kände, att kläderna
gåfvo efter, utan att det fanns någonting inunder, som tog
emot, skref han på passet ””ganska nätt.”
Mig bevärdigade han icke med någon blick, ehuru jag
sträckte på mig, allt hvad jag förmådde, för att väcka hans
uppmärksamhet.
Vi foro vidare; och helsade på en man, som var road af
att se hela litteraturen hos sig. Vi stego in till honom ge-
nom ena örat uti en lång rak korridor. Mina sidokamrater
blefvo artigt emoltagna och bjudna att silta ned, men som
jag icke hade någon förpassning att framvisa, så visste han
icke hvad han skulle tro om mig, utan jag fick gå direkte ut
genom det andra örat. Det dröjde icke länge, förr än de an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
