Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den. Grekiska Qvinnan. 307
skapslifvet, eller i något af mannens nöjen; hvarken vid spek-
takler (om ej. tragedien) eller koncerter eller gästabud: nå-
gonting som, liknade våra baler fanns då icke till. Huru oför-
delaktigt detta förhållande måste verka på båda könens: bild-
niug, behöfver icke utvecklas.
Denna qvinnans ställning i lifvet sammanhänger på det no-
gaste med antikens föreställning om hennes, natur. Enligt den-
na åsigt var qvinnan endast skapad för att tjena mannens lu-
star och att fortplanta slägtet; hon var ej blott physiskt,
utan äfven moraliskt svagare, med en medfödd böjelse till det
onda. Man finner denna mening ej blott i komedien uttalad
af de plågade äkta männen, icke. blott hos, den för sitt qvin-
nohat: beryktade Euripides, utan äfven, såsom en afgjord sak,
hos otaliga författare, ja hos nationens: största tänkare, Så
t.ex. yttrar Demokrilos !), att ”qvinnan är långt benägnare,
än mannen till all dålighet”, och Platon 2): ”om du - vill, att
qvinnan: med minsta svårighet skall bevara sin dygd, så låt
henne sköta sitt hus och sitt hushåll och lyda sin man”; —
samt på ett annat ställe 2): ”qvinnokönet är benäget till svek
och knep och måste så mycket mer hållas i späkt, som dess.
natur är mindre benägen för det goda.” Åter på ett annat
ställe t), der samme tänkare framställer sin lära om själavan-
dringen, lärer han, att sådana mäns själar, hvilka ej i lifvet
uppfyllt sin bestämmelse, skola till straff vandra in i qvinnors
kroppar, och sedan, om de äfven nu ej hålla profvet, i något
djurs. Äfven Aristoteles, som annars så gerna motsäger Pla-
ton, afviker i detta hänseende föga från dennes och nationens
föreställningar. Han 3) medger väl, att qvinnan är mera öm
för andras lidande och mera vaksam, men menar, att hon ock-
så är böjd för afund, missnöje, förtal, att hon är oförskämd,
och lika lätt att bedragas, som att sjelf bedraga. 1 en annan
1) Tvv nolla åvdpos dbvtion NO0S Xozogoaduooivnr.
2) Meno p. 74.
5) Aadpouoteoov utkkov ot invakonwtegon qv to Inv, samt straxt
derpå: 7 One puois TO0S kosTNV yEtowv THS TWv COdEvur. Likaså säger
förf, af Magna Moralia nästan med samma ord: yeioov uiv ydo tot »
yvvn. Tou: ävdoos,
4) Timeus p. öl jfr p. 552. 53) De Gen, animal. II, &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
