Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Den. Grekiska, Qvinnan.
riska, i hvilken stam. seden var liberalare, samt tillika af Py-
thagoreiska sekten, der qvinnan både äskade en högre aktning
och förtjente den genom högre bildning. Beträffande uppkö-
pen, så fanns äfven i Athen en yvvorseia äyopg, Men denna tor-
de knappt varit besökt af bättre qvinnor 1). För öfrigt stodo
hustrurna ej allenast under sina mäns uppsigt, utan äfven un-
der serskilda embetsmäns, som i Athen kallades yvvarxkovouor,
i Sparta åoubovvor.
Af allt detta följer, att den helleniska busfruns lif var
ensligt, bundet och enligt vära begrepp föga gladt, men att
det: dock ej kan sättas i bredd med de orientaliska fruntim-
rens, hvilkas harem är hela deras verld. Dermed nekas ej, att
det ju också i forntiden gåfvos svartsjuka män, som gjorde
denna lilla verld ännu trångare, och läto bevaka Gynäkonites
med hundar, samt i sednare tider med eunucher, hvaraf en
skara ?) omgaf husfrun, när hon satte sin fot utom husets trö-
skel: Denna del af huset var i öfrigt fridlyst, liksom öster-
ländningarnes, och fick aldrig beträdas af någon främmande
mansperson.
Naturligtvis gäller det hittills sagda endast om rikare och,
förnämare damer, ty då de sämre måste förrätta en hel mängd
syslor utomhus, var det omöjligt, att de kunde hållas i en
så sträng afsöndring, såsom också förhållandet är i orienten.
Inomhus borde, enligt Platon 3), husmodrens syselsätt-
ning bestå i Feoanesia, Tuueia, Tadoroogia, d. ä. vården om sin
man, sitt kushåll och sina barn. Hushållsbestyren bestodo i
uppsigten öfver slafvar och boets alla tillhörigheter (ehuru det
sista var ett förtroende, som hon oftast icke straxt fick åt-
njuta), matlagningen samt spinna och väfva, hvilka båda sist-
nämda sysslor kär, liksom i Rom, alltid i tarfligare hus ut-
gjorde qvinnornas hufvudsakligaste göromål. Hustrun var allt-
så en gärdvard — och, charaklerisiiskt nog, nyttjas samma ord,
oizovoos, både. om henne och om. bushunden. En af de vigli-
gaste olikheter i den ärbara qvinnans belägenhet i forntiden
och i vår tid var den, att hon då alldeles icke deltog i säll-
1) Becker, Charikles II. 429,
2) Eivobywv nA43os. Lucian. Imag. 5) De Legg. VIL p. 305,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
