Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Grekiska Qvinnan. 309
tjenstepigans. Äfven flera af kyrkans rättrogna fäder lärde,
att qvinnan vore ett satans redskap, en syndens symbol, och
ett naturens misstag 1). I sednare christna skolor stridde
man om, huruvida ”qvinnan vore menniska” — och ”ska-
pad efter Guds beläte”; några, fastän kättare, förklarade hen-
ne rent af för ett satans verk. De ädlare och högre före-
ställningar om qvinuans värde, som ligga i christendomesl för-
blefvo alltså outvecklade, ända till SS Germanerne, hos hvil-
ka denna föreställning var medfödd, uppträdde i historien och
spridde sina åsigter >), hvarefter man slutligen, under medel-
tiden, öfvergick till en annan ytterlighet, qvinnans förgudning
i chevaleriet, hvilken, ehuru af vida ädlare art, är lika stridig
både emot förnuft och christendom.
Oaktadt dessa åsigter kunde det förslag, som Platon 3)
låter Sokrates framställa, till qvinnans förändrade ställning i
samhället och äktenskapets reorganisation, ej annat än före-
komma äfven forntiden högst sällsamt. I den ideella staten
borde nemligen qvinnan njuta lika uppfostran och bildning som
mannen, således också öfvas i gymnastik och musik, samt se-
dermera, envhbvar efter sin fallenhet, få emottaga embeten, till
och med deltaga i striden för fäderneslandet. Aktenskapen
borde besörjas af öfverheten; dermed skulle så tillgå, att då
menigheten sammankallades på högtidsdagarna, skulle valet af
makar bestämmas genom lott, för att undvika afund och oe-
nigbet; men, för statens bästa skull, borde dock genom något
fint knep så ställas tll, att starka män skulle komma att blan
da sig med starka qvinnor, hvarigenom manp kunde förvissa sig
1): ”Aucotnue naturae” Gicb. Voötius, Pol. eecl. T.IIL, P, IL I.
p. 185.
0) Jakobs har alltså rätt, när han bestrider Tholucks mening, att
föreställningen om qvinnans höga värde först uppkom genom Christen-
domen, samt att de hedniska religionernas ofullkomlighet hindrade de-
ras bekännare, att höja sig till denna ståndpunkt; men han går förlångt,
då han påstår, att Gbristendgalen till denna -åsigt ingenting bidragit,
utan att tvertom antikens åsigt fann stöd i christendomen.
3) De Republ. V. p. 456—461, samt deröfver Morgensterns Com-
ment. och Ast, Platons Leben u. Schriften, Äfven detta ämne har ny-
ligen på modersmålet varit ämne för en skriftvexling mellan Hrr Hvas-
ser ”Om Äktenskapet” samt E. A. Schröder ”Plato och Goethe”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
