Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da Bön-Groköle Qvdnun.
till en handel, att bruden till boet blott borde medföra tren-
ne klädningar jemte något husgeråd af ringa värde. dTsin
ideella lagstiftning föreslår Platon !) samma inskränkning, på
det att den unga frun ej skulle blifva alltför stolt i sitt hus.
Vid frierier såg man då, som nu, vanligast på hemgiften
och det förväntade arfvet. "Skönhet och tycke kunde så myc-
ket mindre komma i fråga, som de unga personerna stundom
aldrig sett hvarandra; hvarföre också Platon ?), ville att ogifta
personer af serskilda kön oftare borde se hvarandra. Allra-
minst fästade man, såsom sagdt är, afseende på den utkora-
des eget tycke, hvilket också, under sådana förhållanden, en-
dast kunde grunda sig på ryktet eller, på sin höjd, en högst
flyktig personlig bekantskap 3). Man hoppades 2), att den
egentliga kärleken skulle komma efteråt. Om arfdöttrarnas
giftermål besörjde staten. Fäder, bröder, makar gåfvo sina
döttrar, systrar, hustrur åt hvem dem lyste. Så afträdde Ki-
mon sin syster, som tillika var hans maka, åt Kallias, mot
villkor; att kar betalte den aflidne fadrens pligt. Demosthenes
borttestamenterade både sin dotter och sin enkaz; Aristoteles
sin dotter; en annan bortgifte först sin hustru, sedan sin dot-
ter med en slaf 5); åter en annan öfverlät sin hustru åt en
annan och tog sjelf en rikare 2). "Stundom bytte man hustrur
med hvarandra. Ofta valde fadren hustru åt sin son, i afsigt
att genom den äkta förbindelsen göra slut på de utsväfningar,
åt hvilka förnämare ynglingar så gerna öfverlemnade sig; ofta
gjorde sönerne motstånd, och dessa strider och deraf föranled-
da ränkor utgjorde en af den nyaste komediens hufvudämnen.
Försigtigt folk vaktade sig dock att ej välja bustrur för mye-
ket öfver sitt stånd, emedan detta ledde till dryga utgifter
1841, s. 378.) Emedan det af en mängd andra ställen är bekant, att
äfven derefter ganska rika hemgifter gåfvos, vill man gemenligen gö-
rå en skillnad mellan qéov, och root, men rimligast är det antagandet,
att den nya Tagen ej förmådde upphäfva det gamla bruket.
1) De Legg. VI. p. 774. 2) Ibid. p. 774.
3) Bittert beklagar sig också en jungfru i Sophokles? Tereus hos
Stobaxus LXVIII. 19 öfver hårdheten af sitt öde.
4) Plutarch., de virtut, moral. VIEIL p. 831.
5) Demosth.; pro Phorm, 6) Demosth. c. Eubulid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
