Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Grekiska "Qvinnan. ; 313
Det äldsta sättet att skaffa sig hustru var medelst -bort-
röfvande (dv åonuwygs). - Denna sed bibehölls ännu skenbart i
Sparta, men att detta blott var en tom lemmning !) af den gam-
la sedvänjan, skönjes deraf, alt giftomannens samtycke först
borde sökas. Alldeles samma förhållande eger ännu rum bland
Beduinerne ?); man köper nemligen först bruden, och röfvar
henne sedan med låtsadt våld, hvarvid likväl, under det att
anförvandterne försvara henne, leken ofta slutas blodigt. Äf-
ven uti vår allmoges brölloppsceremonier bibehålles ännu min-
net af ett sådant längesedan atlagdt bruk.
I de: Helleniska mytherna omtalas många på slikt sätt
knutna förbindelser. Ofta, liksom i vår sagoålder, var föröf-
rigt en brud belöningen för någon bjeltedat eller annan sta:
ten bevisad tjenst. Ofta kämpade derom flera hjeltar, och
broaden var segerpriset. Men i Homeros” tid blade redan se-
derna så mildrat sig, att derom ieke mer var fråga. Öfligt
var då, att bruden skulle köpas genom begåfningar, idva, hvar-
vid priset vanligen bestämdes efter ett visst antal oxar. I bi-
sloriska tiden åter var fadren tvertom förbunden att gilva sin
dotter hemgift eller utstyrsel, zooié, gory, bestående i pen-
ringar, kläder, smycken, slafvar: ett för den fattige ganska
betungande villkor, som bidrog att göra en dotters födelse
ovälkommen. Likväl var denna sedvänja icke alldeles obruk-
lig äfven i bBeroiska tiden 3). Så nämnes så väl Andromache
som Penelope zokidwoos; Så lofvar Agamemnon att för intet
gifva Achilleus en rikt begåfvad dotter t). I Athen var hem-
gilt bruklig långt före Solon, och hade der redan gått till öf-
verdrift, emedan han stadgade 3), för att ej göra äktenskapet
1) Möller, Dor. II. sid. 282.
2) Lamartine’s Resa. Del. 4. Bihang.
3) Od, I. 277, 11. 196, med Nitzseh’s upplysningar; jfr IL IX,
147. Förgäfves söker Booken att med allehanda sophismer borträsone-
ra kraften af dessa ställen. Dessutom bekräftar Aristoteles, De Rep.
II. 8, bestämdt: ”den gamla barbariska seden, att Hellenerne köpte hu-
strur af hvarandra.”
4) Il. IX. 144 f. 280 f. Dock jfr Od. XIV. 24. AI
sid. 2921.
5) Plutarch., Vita Solon. 20. Om detta ställe gifves det en used
förklaringar (se Mjitoman, i Jahm’s Jahrb. d. Philolog. Bd. ÄXK.
FAN
I
i -
Fary. IV. INA oc
ms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
