Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [47] Fries, Botaniska Utflygter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idrkhd
Natarvetenskaper. 335
””som alltid talåde illa om solen och blömmorna, emedan
hån kände dem intet.”” Det var denna sinnesart; som i
förment vishet sönderslog gossens såpbubbla under utrop:
dårskap! fåfänglighet! — och deruti gjorde rätt illa. Men
ieke annorlunda handlar den, som; för att qväfva alla Iifli-
gare ynglingars sympathier för naturen och vårblommorna,
tror: sig först böra hvälfva öfver dessa litteraturens från äld-
sta tider stelnade glacierer, i stället för att låta dessa sed-
nare upplina vid de förras flamma. ElHer tror man verkligen
Gud Faders oändliga berrliga verk, hvaruti så väl de doftan-
de blommorna på marken, som de tindrande på fästet, äro
stafvelser, ej vara på en gång enklare och klarare, men ändå
lärorikare och djupsinnigare än alla fordna skalders och tän-
kares sköna drömmar eller förvillelser? Eller anar man icke
den fronimaste hängifvenhet till det gudomliga, och deraf här-
flytande renaste ch oskyldigaste glädje, här i tiden vara lif-
vels högsta vinster? Men den, som deruti ej inviges såsom
barn, jefnrm ör alldrig dit in: År det medfödda hatursinnet
en gång förloradt, så förblir dess eden för allvid slängd; det
kan väl dikta en idyll. men icke såsom hvarje sann nötärlök-
skate omlefva en ny sådan. Är hufvudet förut uppfyldt af
konstigare och spetsfundigare läror, så synes det högsta för
lo det största för obetydligt — om icke i diktéa! För
den. säd sprit och opium uppammade har källans klara vå
mera ingén läskande dryck; den vid alla sällskapslifvets öfver-
relhinskar dö vande finner det snart tomt och enformigt i na-
uhons. enkelhet. Till och med när den hänförande Prao vid
verldens första Akademi en gång tog fram sin Phxdon och
ville förklara den lefvande naturen, börtgick bela auditorium
utom ÅRISTOTELES, Som från barndomen inandals dess blom-
sterdoft; och har ej hvarenda lärare, som skall bibringa re-
dan utbildade naturalhistorien, gjort samma erfarenhet? Då
déhna skall läras af tvång, blir det en lexa för examensda-
gen; men sker det af ungdomskärlek, så förblifver den ett
testamente för lifvet. TR hvad för ynglingen är en fröjd,
blir för den redan utbildade allt för tungt, nemligen att börja
1 naturens prima och med dess läs som Mer än nåoon-
sin det Chinesiska afviker från de vanliga.” .. ... SKU
organiska naturen någonsin med framgång studeras, så måste
kärleken för densamma väckas och underhållas i wisdom
Allt hvad man sedermera kan inlära är några allmänna salser,
hvilka; då deras grund icke klart inses, blott vidhäfta sic
som fördomar; — och då det just är dessa abstraktioner, SöåR
i naturalhistorien hvila på en vulkanisk grand, bvilken årligen
skakas, blifva de lätt desto mera skadliga. Derföre har så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
