Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [57] Afzelius, Hegelska Philosophien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
kallas af ett system , hvilket på ett strängt vetenskapligt tän-
kande lade den förnämsta vigten. Med påståendet att hafva
fylltåSchellingska plilosopiiens brist i nämnda fall uppträdde
HeceL i Tyskland och tilldrog sig småningom alla dem, hvilka
icke skydde antingen tänkandets tivöda eller. de. örltfadtismtti
terna af den Schellingska philosopbhiens premisser. Den öfver-
tygelsen blef derföre snart allmän, att man förgäfves ur SCHEL-
TINGS principer sökte någon annan philosophi än HecGers, eller
att ingen, som älskade ett strängt och af sig sjelft fullt medve-
tet tänkande, kunde vilja beröfva Hegelska systemet denna ära:
Den missförstår Hecer, som med Senerrinc sjetf (Vor-
rede zu Cousin) i honom ser en annan Worrr, hvilken en-
dast utlaggt och rangerat SCHELLINGS rapsodiskt geniali-
Ska tankar?” I sjelfva verket vederlägger HeEcEL ScHeELuinc i
och med detsamma ;, som han konseqvent utvecklar honom.
Scxecuincs phbilosophi inrymmer nemligen ett element, hvilket
med hans principer icke låter förlika sig. Detta elmen! är
åskådningen, det faktiska och, i sednare perioder > äfven per-
sonligheten. Gör någon allvar af de tvenne principerne a) att
det absoluta icke är en flerbet af till hvarandra sjelfständiga
och dock af hvarandra beroende väsenden, utan alt endast ett
Enda Väsende är det Absoluta ock att detta Enda
Väsende är Allt, b) att detta Enda, detta Allväsen icke
är ett för oss obökant och obegripligt Högsta, utan i värt
medvetande på ett adeqvat sätt framträder — gör han allvar
af dessa principer, så är han och förblifver Hegelian;
skyggar han deremot tillbaka för deras konseqvenser, intager
han ulan medvetande följderna af helt andra premisser, så nå
han prisas såsom en from själ, en menniska af sinne, till och
med af snille, men tänkare är han då icke.
Är det absoluta väsendets innehåll endast detta väsende
sjelft, är det ett subjekt, som endast eger sig sjelft till ob-
jekt, är det ömt om sin uteslutande ära, fördrager det. icke
RE sig något annat väsende 3 hvilket med detsamma de-
ar äran; så kan något faktiskt för detsamma icke finnas, icke
heller i den vanliga betydelsen någon flerhbet af personligheter.
Faktiskt är nemligen det, som någon väl kan uppfatta, men
till hvilket han vet sig icke vara orsak, och en flerhet af
>x) ”I det att det ännu obestämda och omedelbara Allmänna (Gud),
Varat, den objektiva tanken, hvilkens stränghet ( welcher als eifrig)
icke låter något bestå jemte sig, är det substantiella grundlag för all
philosophi, som icke förändrar sig, utan blott går djupare in uti sig
sjelft "och genom denna utveckling manifesterar sina GRE
bringar dem till niedvetande; så” ett. Heg. Vorles. iib.. die. Gesch.
Ph. ret. B. p, 120:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
