Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Arfvidsson, Ludvig Tieck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig Tieck: 457
gripande verkan som någonsin den, hvilken tror sig endast
derigenom kunna skaka åhörarne , att hans stämma skakar hvalf-
ven under hvilka han talar. =
Rikedom på modulationer i rösten och insigt att använda
dem är naturligtvis bland det hufvudsakligaste för en dekla-
matör och häri eger också TiecKk en måhända oöfverträffad
förmåga. Hvarje serskild caracter, hvarje tanke, hvarje kän–
sla, allvarlig eller skämtfull, klagande eller stormande, tol.
kas af denna röst med ojemnförlig sanning och klarhet. I
framställningen af alldeles exceptionella caracterer visar han
ofta en uppfinning, som endast tillhör snillet och gör en lika
djup som öfverraskande verkan. Så t. ex. har hans röst, för
återgifvandet af hexornas parti i Macbeth, helt och hållet
egna modulationer, ett hest och pipande läte, som likväl al-
drig faller ned till det burleska, och som är i hög grad må-
lande. E
De få ofullkomligheter i hans föredrag jag, utan anspråk
på osviklighet, trott mig finna, härleda sig, efter hvad jag
skulle förmoda, från omsorgen att undvika ytterligheter åt
motsatt håll, dem han rätteligen funnit vara tidens fel och,
såsom sådana, måhända med öfverdrifven ifver bekämpar. Så
har t. ex. hans deklamation någon gång en allt för stor en-
kelhet, hans läsning en hastighet, som för åhörare, hvilkas
uppfattning och kännedom af stycket är hvad den bör vara,
redan är mindre tillfredsställande och som för ett, vid dylika
föreläsningar ovandt, auditorium och som ej känner stycket,
måste göra det nära nog omöjligt att fatta detta i alla sina
detaljer. Till detta skyndsamma föredrag hörer äfven en slags
affectation att öfverhalka jemväl de vigtigare skiljetecknen,
nästan såsom om de icke funnes, en egenhet den M:lle Mars
i Paris och henves elever eller imitatörer äfven hafva. TiEcK
är dessutom ingen vän af pauser, hvilkas verkan likväl, då
de med förstånd anbringas, är stor, så väl på scenen
som i declamatorium och som derjemte, i det senare, hafva
den fördelen att de lemna åhörarnes uppmärksamhet tillfälle
att mera samla sig och lättare följa styckets utveckling. Taf-
seende på den mindre caracteristiska dialogen mellan biperso-
nerna har hastigheten af T:s läsning och den omständighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
