Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [60] Taulerus, Predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
der för att vinna en rätt ödmjukhet och nåd förstummade pre-
dikanten för en tid; och när han åter uppträdde, rustad med
andans kraft, föllo menniskor ned som döda vid åhörandet af
hans ord (Se urskriften till lefnadsteckningen). Denna lefnads-
teckning är ganska märkvärdig, och hade väl förtjent att än-
nu fullständigare meddelas. Isynnerhet borde de begge pre-
dikningarne , som Taurerus höll, den ena näst före, den an-
dra näst efter sin omvändelse, och hvilka finnas i den Tyska
lefnadsteckningen, (åtminstone i Basleruppl. 1522) hafva för-
tjent ett rum, om detta äfven skulle bafva skett på bekostnad
af ett par i årgången: jemförelsen skulle för undervisning och
uppbyggelse hafva lemnat ett rikt utbyte 5). Afven synes,
som utplånandet af många drag, genom hvilka denna lefnads-
teckning bär spår af sin tid, stundom beröfvar det meddelade
hållning och betydelse. Så kan man, t. ex., ej förstå, hvar-
före Ofvers. beböft omnämna TaAaureri uppenbarelse för lek-
mannen, kort efter sin död, för alt omtala sin salighet, när
man borttagit det väsentliga ändamålet, nemligen att aflägsna
det obehagliga och för tron på hans helighet menliga intryc-
ket af hans svåra dödskamp, genom den försäkran, att Gud
låtit honom lida denna i stället för skärseldens qval, från
hvilka befriad han genast fått öfvergå till bimmelens salighet.
Taureri predikningar hafva en anstrykning af myslieism
eller det föreställningssätt, som vill uttrycka menniskans an-
deliga Hf och hennes förhållande till Gud och verlden, men
söker i gudaktighetens lära och öfning en djupare insigt, som
skall öfvergå allt förstånd. Den talar helst i uttryck,
som genom sin egen dunkelhet låta ana det öfversvinnliga, för
begreppet hemlighetsfulla djupet i deras innehåll. Den vågar
ej uppstiga i begreppets klarare dag af fruktan, att dess skat-
ter der skulle förlora sin glans och dyrbarhet, och bjuder
menniskan, om hon vill erfara deras härlighet, att nedstiga i
den skymning, i hvilken alla yttre jordiska föremål förlora
färg och skapnad, och lätteligen sjelfva det ändligas gränser
försvinna. Man säger, att den rör sig inom känslans område,
och man har rätt, om allenast man dervid ej tänker på den
moderna platta sentimentaliteten, utan så kallar lifvets dunk-
la, i förståndet ej uppklarade rörelser.
Mystieismens förhållande till den renläriga ehristendomen
beror naturligtvis af dess åsigt af Jesu Christi uppenbarelse
och verk, antingen den deri ser blott beteckningar af men-
+) Märkligt är redan det löfte han i den gifver sina åhörare, att
han nu ej skulle tala så mycket latin för dem, ’som han förut brukat;
men ”hvad jag har att säga, vill jag bekräfta med den heliga skrift.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
