Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [73] 1. Cronholm, Tal vid Minnesfesten d. 13 Maj 1843; 2. Söderberg, Tal på 25:te årsdagen af K. Carl XIV Johans kröning; 3. Liffman, Discours etc.; 4. Tegnér, Tal vid Gymnasii Jubelfest i Wexiö d. 12 Juni 1843 - [74] Atterbom, Svenska Siare och Skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ac Fetter hel sv neg 483
Kom då kriget och flög omkring på blodiga vingar,
Då tog manner sitt svärd från vägg och gick som en hämdgud
Ut och stridde för frihet och rätt, ty friheten fanns då, =
Dotter. af kraft och af sans, ej vår tids sladdrande dunstbild,
Den som är feg han är slaf, hur högt han predikar på Tinget.
Slaf han är af sig sjelf, den värsta tyrannen af alla.
Allvar låg der och klarsynt kraft i tanke och handling,
Djupt steg forskningen då och såg Naturen igenom,
Ordnande allt på sitt rum och redande tingen med klar blick.
Som Husfadren beställer sitt hus, ser öfver och ordnar,
Att förvirring ej fins, men allt har sin nagel, sitt ställe,
Ofverensstämmande allt och det ena stöder det andra:
Så skall den Vise ordna sitt bus, (det kallas Naturen)
Der han sattes af Gud till Profet.- För Siarens blickar,
Fly. oordning och natt, och dess barn, orediga Kaos.
Ordning. är Sannings myster och dess kungliga krona är ljuset.
Alltså ordnade förr Linnaeus blommornas fotfolk,
Klädda i blått och i gult, och till Ofverstar satte han träden.
Skapa kan Gud allen, men Vetenskapen kan ordna, =
Ställa allt på sin plats, busmodren i verldarnas hushåll.
Skald kan skapa också, men Ingifvelsen lärs ej af andra,
Hommer af Gudi blott, som allt godt kommer af honom.
"Men hur skapar Ingifvelsen då? Ej genom ett Varde
Ställer det sköna hon fram, framställer blott hvad du sett har
Någorstäds’ eller hört. Af intet blifver det intet,
Men i rosenskimmer hon ser, hon hörer i välljud.
Häfdernas språkrör är ställdt i djupet af sångarens hjerta
Minnets harposträng vibrerar och klingar i Dikten.
Detta är formernas verld; men ej de formers du sjelf gjort,
Gud har gjort dem åt dig. Uppfatta dem, Siare, bilda”
Troget dem af som de stå för svärmande ögat, men säg ej
Att du diktat dem sjelf. Gud har dem diktat allena,
Ty när han harpan slår, framvälla verldar ur djupet
Och hvad han talar blir till; Den högste skalden en Gud är.
Du är hans skugga allen, en ros som han fällde ur handen,
Och när hon vissnat en gång, då leker vinden med bladen.
Glöm ej, det Sköna är sken som flyter på ytan af tingen,
Skummet på sanningens brunn, men sjelf hon trifves på djupet.
Synbar skillnaden är för "hvar och ens, ty Naturen
Uppenbarar en Gud, men konsten allenast en menska,
Derföre ödmjuk var och hoppas med bäfvan, tills Döden
Öppnar sin skola och tyst förklarar dig gåtan af lifvet.
Lär, erfar och förnim: det är summan i dikt och i sanning.
74] Svenska Siare och Skalder eller Grunddragen
af den Svenska Vitterhetens häfder. Intill och med
Gustaf III:s ”Tidehvarf, tecknade af P. D. A. Atter-
bom. Andra Delen. Upsala, Hos Bokhandlar Lundequist (Tryckt
hos Leffler & Sebell 1843). 8:0o XYI och 338. (Pris: 2 Rdr B:ko).
Den korta tid, som varit oss medgifven till en enda
flyktig genomläsning af ofvanstående andra del af Prof. ÅTTER-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
