Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [80] Möhler, Symbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Theologi. NS 545
bygda kyrkans, hvilkens grundande ej behöfde annan bekrväf-
telse, än just den Christi sändebud emottagit genom befallnin-
gen alt gå ut i all verlden, och lära allt folk m. m. Men
denna kyrka är vår kyrkas begynnelse, så väl som den ka-
tholskas. Ty dennas anspråk att vara äldre eller ensam eller
ens alt vara arfvinge af den apostoliska kyrkan kunne vi ej
godkänna. Ty just i det, hvarigenom den är katholsk, igen-
finne vi icke dragen af den apostoliska kyrkan. Vi finna hos
denna, lika litet som i bibeln, en rättfärdiggörelse genom ger-
ningar; eller ett :messoffer, eller: munkdygders fullkomlighet,
eller hierarki i katbolsk mening, och ännu mindre påfligt pri-
mat, m. m. På historiens för oss utbredda tafla se vi den för-
sta kyrkan vara allmänt-ehristlig, men hvarken protestantisk
eller -katbolsk i nyare mening: söndring uppstod, när i be-
greppen skulle bestämmas hvad kyrkan var och hvad den
trodde: Då började tradition och bibel gå på skilda vägar,
och hvart den förra bar, bar mer än tusenårig erfarenhet lärt,
Den sednare är protestantismens väg, och den är ej från i går
eller förrgår. Men om Romerska katholicismen är den följd-
riktiga utvecklingen af christendomens grundsatser, så har icke
allenast protestantismen, utan ock hela Grekiska kyrkan förlo-
rat framskridandets frukter. Men dessa frukter ligga nu för
oss i tvenne Romerska katholicismens egenheter, papisteri
och jesuitism. Den förra söker Mörrer försvara: om den
sednare tiger ban. Men försvaret är lamt: ”kyrkan måste hafva
en enhet, och protestanterne sakna en sådan.” Skulle ock
medgifvas, att det upplösningstillstånd, hvari den Tyska kyr-
kan synes kommit genom upphörandet af kyrklig auktoritet,
kunde rättfärdiga den mindre noggranna betraktarens omdöme,
så träffar det likväl ej den Svenska kyrkan, der med lugn och
sans författningen renades utan förstöring af annat än miss-
bruken: symboliska böckerne beklaga ock det nödtvång, som
dref protestanterne att öfvergifva hierarkien. Talar man åter
om bristande enhet hos kyrkan såsom helhet, så har behofvet
föga låtit känna sig, så länge just papisteriet och jesuitismen
ingifvit deras motståndare enhetens anda. Dessas försvinnande
skall, om det förr ej skett, nödga protestanterne att tänka på
ett närmare samband. — Huru bittra dessa frukter äro, detta
visar papismens öfvermod och förderf i medeltiden, och hvad
jesuitismen är, denna listens här, som framstod till det vack-
lande väldets stöd, med hvilket påfvedömet började hemta ny
kraft, med hvilkens förvisande från sig, för mindre än ett är-
hundrade sedan, påfvedömet skakades i sina grundvalar, hvad
denna är, derom fråge man, om man ock ville jäfva nyare
ensidiga domare, författaren till Lettres provinciales, den ädle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
