Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [84] Faye, Noriges Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3566 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
inflytande på de länder de träffade; medan hemma allt förblef
vid det gamla. Dock ej allt; Christendomen förde äfven hit
nytt ljus, och bröt banan för nya tider. Men långsam var
dess strid mot det gamla, och den nya läran blef sjelf indra-
gen i; kämpalifvet, dess strid: blef ock en: kämpestrid; den blef,
mera än i vestern-och södern af vår verldsdel, en strid, hvari
folket deltog. — Förf. synes: ha behandlat denna äldsta tid
med förkärlek; han låter folksagan tala sjelf; han söker ej för-
vandla den till historia, utan framställer den i sin: enkelhet, i
lifliga, lagom detaljerade taflor; lagom åtminstone för den ung-
dom, för hvilken boken närmast är skrifven, och för hvilken
de "fosterländska minnena måste evigt behålla sitt interesse.
Kanske "är den färg, som hans milda penna ger åt de gamla
tidernas seder och förhållanden, väl mycket ljus; de ha hos
honom all Nordens friskhet, men ej mycket af dess vildhet.
En sagotid är hela den första perioden till början af det
andra årtusendet (till 1056), den tid, då Norges historia är
bondens; den tid; då landets förening under en konung, ehuru
ännu för tidigt: försökt, och christendomens införande lade de
första grunderna till ett nytt statsskick; men ock drefvo mån-
gen ut att i främmande land söka den frihet; som hemma var
hotad. Nästan en kämpesaga, bredvid söderns riddaretid, är
Norges historia ännu till midten af 413:de århundradet (till
1265), den tid, då ständiga strider mellan flera konungahus
gåfvo kyrkan och adeln tillfälle att härma Söderns feodalför-
fattning; en imitation, som dock fann oöfvervinnerliga hinder
i landets natur och i bondens derpå grundade sjelfständighet.
Ryrkan och adeln vunno här aldrig, än mindre än i Sverige,
den makt och glans, som i Södern. i
Men: sagan bleknar; såsom i det öfriga Germaniska Eu-
ropa, så i Norden, inemot 1500-talet... Adeln hade brutit sin
makt i. Vesterns strider mot Östern, kyrkan bröt sig mot ko-
nungamakten, och denna, stödd på 23:e ståndet, beherrskar
snart: alla tre, och lägger grund till de nyare seklernas stats-
förhållanden. "Här, i perioden från 41265 till 1589, der per-
sonalhistorien gifvit Förf. mindre rikt ämne, har han lemnat
mera utrymme åt författningens historia, åt de Norska konun-
garnes försök att: ställa: konungamakten i spetsen. för en ly-
sande: läns- och ’tjenstadel,; men tillika såsom motvigt mot
denna höja städernas betydenhet. Men i Norge var detta för-
sök af föga varaktighet. Femtonde århundradet, som för det
öfriga Europa: var" en vild :strid mellan alla möjliga intressen,
mellan det:bortdöende riddarväsendet, den allt mera -kring-
gripande konungamakten; och: det allt vidare utbildade 53:e
ståndet, saknade i Norden nästan alldeles detta sista interesse;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
