Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [84] Faye, Noriges Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ov MHistörta: 23 mna 567
men det hade deremot här ett, för Norden eget; "och hvaraf
Södern blott hade sorgliga karrikatyrer, nemligen" bondestån-
dets återuppvaknande till verksamt "deltagande i statens Lif.
Det var Unionen, denna då så olyckliga medelpunkt för Nor-
dens strider, som kallade bonden fram på skådeplatsen; han
blef i Sverige deras styrka, som försvarade landets sjelfstän-
dighet, och på bans bistånd grundades här en ny oberoende
tbron. Norges bonde drog sig mera undan striden; den för-
des ej vid hans stugedörr, såsom vid Svenskens; Norges adel
kunde ’ej uthålla en. täflan med den talrikare och rikare Sven-
ska och Danska; och så, medan Danmark stannar. i-en aristo-
kratis bänder, som bereder dess svaghet; medan i Sverige en
stark konungamakt grundas, som bygger för århundradens
storhet eller "glans; förblöder Norge sin sjelfständighet. Denna
tid, till 41557, var en tid af hårda strider, men följdes af
trenne seklers dvala, som väl för hvarje annan nationalitet va-
rit död och upplösning. Att i så lång tid mottaga lagar och
styrelse från ett främmande rike, att i dess strider förlora
både inre kraft och yttre omfattning, och dock — utan: att
ha ett eget religiöst interesse såsom Irland — dock bevara sin
7; egendomlighet, det : är väl en företeelse utan like i historien.
Men också bidrog Danmark sjelf dertill, liksom England i för-
hållande till Irland, genom sitt sätt att behandla Norge. Det
förblef alltjemt ett lydland, ej-en del ef riket; man försum-
made dess utveckling, och motarbetade så dess sammansmält-
ning med moderlandet. ; JG å
Ty ogrundad synes ej Norrmännens vanliga klagan: vara,
att Danska styrelsen, af fruktan för möjliga försök att åter-
ställa landets sjelfständighet, förhindrat dess utveckling. : Af-
ven Förf. instämmer i denna klagan, men med den bofsamhet,
som i allmänhet utmärker hans stil. -Denna är för öfrigt lätt
och ledig; framställningssättet håller en medelväg mellan det
vetenskapliga och det utförligt berättande; en medelväg, som
hos oss en BruzeLnius, EKELUND: med flere försökt. Att upp:
ställa ett -historiskt skelett för minnet, en hos oss alltför van-
lig. sak, har lyckligtvis ej varit Förf:s afsigt. Öfversättaren
förtjenar den Svenska allmänhetens tacksamhet för sitt företag
att öfverflytta arbetet på vårt språk: ty, ehuru det Norska:
språket ej kan vara ett hinder för bokens läsning på denna
sidan om fjellen, är dock den vetenskapliga beröringen län-
derna emellan ty värr så ringa, att man ej kan påräkna stor
publik hos hvarandra. En serskild rätt till vår tacksamhet har
Öfversättaren förvärfvat sig genom den enkla, opartiska fram-
ställning af:1814 års händelser; som -han’ ur egen hand tillagt;
ref. skulle på honom vilja tillämpa det gamla: ”Guorum ipse pars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
