Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [86] Nya Teckningar ur Hvardagslifvet: En Dagbok; [87] Förhoppningarne, af Förf. till Cousinerna; [88] Torparen och hans omgifning, af Förf. till Cousinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
och barnsliga, romaneska didelsen: hos en: oerfaren yngling är
målad med en sanning, stundom i de minsta detaljer, att man
förvånas , det en qvinlig penna kunnat alstra något sådant.
Detta gäller likväl egentligen blott till dess han blir under-
löjtnant. Sedan haltar karakteren något: Löjtnanten och hans
carps de gardes-tal och dito faconer, gycklande med Elisas
tårar, förlikas ej rätt med den svärmande, kärleksdruckne
ynglingen och detta är: ban till. en början ännu lika mycket
som: förut. Här behöfdes några demi-teinter, och sådana: har
Förf:man sällan i sin makt. Starka skuggor, starka dagrar
hopar hon vid hvarandra, men deraf blir ingen riktig, ingen
harmonisk bild. — Derföre: är ock: hennes Ottilia ingen sådan,
ehuru i vissa mwomenter väl; till och med djupt, tänkt och
fint oskildrad: SSR
Laura har ”vridit sig på:rosten”, som man säger. Hon
förklåras vara ”god, qvick, rolig, klok”, ehuru prosaiskt nyk-
ter. Detta :sednare är det enda hon obestridligen förblifver
hela boken igenom; de öfriga egenskaperna, dem hon i bör-
jan verkligen kan sägas ega, eburu till ingen högre grad, för-
svinna så småningom, och lemna plats åt en oftast temligen
lumpen sladderaktighet; värdig: en riktig kaffesyster i en små-
stad. 5 : :
Flisa är ett täckt, serdeles intagande och harmoniskt vä-
sen. Förf:nan har låtit henne, omjag så får säga, taga sig
ut på egen hand och gälla hvad hon kunde; "och det är tro-
ligen detta,’ som gör henne så lyekad. Den svaghet Förf:nan
eljest har, att i ett slags öfverallt infliekade förord till den
kommande handlingen puffa för sina bufvudpersoner och in-
skärpa: deras förträfflighet hos läsaren, har hon nemligen- till
det mesta öfvervunnit med Hlisa, och denna bar ej förlorat
derpå.
Lida är af allesamman troligen den , på hvilken Förf:nan
velat anbringa det effektfullaste färgspelet,; och det har på sitt
sätt lyckats, ty öfver henne är ouppbörligt antingen den svar-
taste natt eller den starkaste flamma. Hon ger ungefär sam-
ma intryck som en vådeld, på det storartade när, ty hon är
aldrig detta, blott bizarr. Ej nog att dessa skuggor och dag-
rar icke sammansmälta till något harmoniskt — hvilket vi ej
förebrå Förf:nan, ty det är påtagligen icke afsigten att de
skola göra det: — men de äro ofta af den beskaffenhet, att
de, — för att fullfölja liknelsen — icke ens äro möjliga på
samma duk; -1-åtskilligt ett naturbarn, sådant det ej kan upp-
växa annorstädes än i skogatne, är Lida i annat ett öfver-
bildadt af. romanläsning förvilladt och förd erfvadt väsen,
— ty hennes inre oskuld är, såsom på åtskilliga ställen in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
