Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [86] Nya Teckningar ur Hvardagslifvet: En Dagbok; [87] Förhoppningarne, af Förf. till Cousinerna; [88] Torparen och hans omgifning, af Förf. till Cousinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. EG 385
ohygglig, och bokens totalintryck skärande vidrigt. Den:verk-
lige Gunnar är ädel och isynnerhet lugn; han kan svårligen
begå ett dråp under omständigheter sådana som det på Pa-
tronen föröfvade. Det är actnilligen endast af Förf:nan, icke
af honom sjelf vi veta. att lara är mycket häftig och uppbru-
sande, men hon må försäkra det aldrig så mycket, det bjel-
per icke. Serskildt måste, rörande katastrophen, anmärkas,
att den är äfven juridiskt otänkbar. Detta är visst icke
egentligen en förebråelse åt Författarinnan såsom sådan,
men boken förlorar naturligtvis ytterligare i värde derpå, att
Gunnars slutliga öde är lika omöjligt, som den handling, hvil-
ken vållar del är från bonom oväntad. Skildringen af Gwnnar
och hans kärlek, bans lif, hans manliga lynne, hans uppoff-
ring , har i än många vackra SS situationerna hafva
sanning. och ka. ett mer än vanligt interesse. Framför allt
är hans: och de öfriges slutliga öde. tecknadt med djup känsla,
stor talang och arfunkad Hal Lenas personlighet är icke
på långt när så lyckligt utförd; hvarje detalj för sig kan,
ofta åtminstone, vera sann och väl tecknad, men karakteren
har blott skuggor och dagrar, ingen harmoni. Olle, som oupp-
hörligen uppträder i samma situation och ovägerligen slutar
med att springa, blir derigenom både tråkig och orimlig. Han,
likasom Patronen, är dessutom för litet utförd för den bety-
denhet, de ega i och för gången af det hela. Bengt, också
egentligen blott en ébauche, är rätt sann och naturlig. — Af
Abrahams förbållande till £lin skulle en större förmåga än
Förf:nans hafva gjort mycket. Nu är det knappt mer än en
anläggning, men denna är god. Hvad Banka-Lotta, som ”blef
en vanlig piga”, egentligen har i boken att göra, såsom hon
der är behandlad, är svårt att inse. Hon är der till Ftäns
förherrligande , svarar man; alldeles, men att skapa en per-
sonlighet blott-för-en annans skuld, är emot alla HArUIgA och
antistiöka reglor. S
Stilen har Förf:.nans vanliga br ister och förtjenster, de
förra likväl i lägre, de sednäne i högre grad, än Förhoppnin-
garne. Torparen har ej dessas långtrådighet, utspädning, om= -
sägningar och ordflöde; språket är ock mera vårdadt. Dialo-
gen är ofta karakteristisk, och ställen kunde anföras, som i
detta hänseende ega stor förtjenst, men här, såsom i allmän-
het, tränger Förf:nan sällan till djupet. Hon återger bond?
språket mera till formen än andan, och icke sällan är detaår
gen annan skillnad mellan hennes bondsamtal och vanlig/s
longs- konversation, än alt phraserne framföras på VVYestgöt
dialekt, hvilket ej gör dem naturligare, tvertom. Ett exem
pel i stort på detta till andan icke lyckade bondsamqvämst:
20:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
