Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Juridik - [2] Carlén, Handbok i Svenska Lagfarenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigd om birst innan. Hvad först angir Hr C:s allvarliga
tillrättavisning till dem, som beklaga sig ofrer vår jnridiska
litteratörs fattigdomy si viga vi dock påstå, att, om åa ingen
lärer bestrida, det virt land i denna vetenskapsgren bar alt
uppvisa namn, som i lärdom, skarpsinnigbet ocb snille kunna
sättas i jemnbredd med hvarje annat lands, uyssberörda klagan
likväl, ty värr, icke är grundlös. För att härom Öfvertyga
nig, behöfver man endast taga en flyktig öfversigt af den
Danska litteraturen, samt betänka, att sedan Nehrmans lid; ander
ea tiderymd af ett århundrade; nigot mera omfattande arbete
af värde öfver nu gällande lag icke utkommit. Vidare torde
böra besinnas, att di man talar om en rik litteratur, man vil
ej tänker endast pi arbetenas mängd, utan jemväl pi deras
beskaffenhet. Exempel torde nemligen icke saknas pi
författare; som, ehuru ganska produktiva, likväl icke kunna anses
bafva synnerligen riktat vir litteratur. Åtminstone skulle ref.,
o tan saknad af itskilliga ”Strödda besvarade lagfrågor” m. is.
d., påsti, det vir litteratur vore vida rikare, om i stället
Catanias skänkt oss en enda disputation till, eller fullbordat den
yppersta af dem alla, sin ”Dissertatio de Hypotheca.” Men
om vi ock antnga, att de Annas, hvilka, klagande öfver
litteraturens fattigdom; likväl ej känna det ringa ocb föraktade
vi redan ega, och hvilka nu, underrättade om arbeten, dem
de förut ej ens till namnet kant; samt inseende svårigheten att
om allt delta inhemta kunskap, beredvilligt instämma nti Hr
C:s yttrande om ofvanberörde grundlösa klagan ; så tro vi dock,
att arbetet varit dessa mera till g*gn, om Hr C. med en
rigtigere asigt af hvad en rik litteratur vill säga, varit mindre
angelägen att anföra sa många författare, ntan beldre gjort ett
urval af de bästa. Då det skulle blifva för vidlyftigt att
anföra allt hvad i detta afseendc fortjente anmärkas; så
framläg-ges har endast ett talande exempel: till tolkning af 1$ Kap.
HB* lemnas utdrag utur ej mindre ån fyra olika författares
skrifter, med förbigående af Calonius, som likväl uti sin
”Dia-sertatio de delictis circa depositum” med vanlig mästarehand,
fullständigt och tillfredsställande, genomfört det uti berörda
kapitel innefattade ämne. Då således hos Calonius träffas en
bestämning af begreppet Depositum« dervid han, med redighet
och precision; åtskiljer dess två olika bemärkelser; dels af ett
slags mandatum ; dels såsom likbetydande med ordet inlagsfä,
så bar Hr C. i stället föredragit att från Tengvall låna en
definition, som på ett oredigt sätt sammanblandar båda
nyssnämnda betydelser; och hvilken jemväl i öfrigt cj är
tillräckligt bestämd. — 1 allmänhet synes Hr C. ej vara någon vän
ef vår latinska juridiska litteratur, ty derar förekomma iäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
