Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Böttiger, C. W. Om ett Svenskt poem, som ansetts vara författadt af Konung Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opi Is ,5); af många ansedd för den Tyska poesiens Ls-
ther, kifrudumk för den första Schlesiska singar-sçholan ; son
efter hans födelseort, Schlesien, erhållit sitt namn, fader, om
ej för den. nyare Tyska skaldekonst en, åtminstone för det
nysrré Tyska skaldespråket, —r föddes, såsom pfvau redan
ar nämndt, tjugu är efter Kort. Erik XlV:s död (=*= IS87),
och lefde till medlet af år 1659, Man har^. i allmånhet pest
uppskattande honom såsom didaktisk skald, glömt eller
ifrågasatt hans för t jens! er såsom rent lyritrk ,#). Och likväl
vçro kanske just dessa hans mest utmärkta, så litet han än
sjelf, med sin något affekterade ostentation af förakt för den
lyriska poesien — en följd äf den tidens lärda pedanteri —
ville derom höra talas. Längre än hans sedcmålningar Zlatna
och Vielgnty hans landskapsmålning Vesuvius, hans h er derna
1-ning Hercynia, längre än «Ila hans poëtiska epistlar och
dramatiska öfversättningar, skola åtskilliga blaad hans smärre
dikter lefva, der han fritt vågat sjunga ut sin känslas lyrik,
och der Hippögryphen,* som han eljest emellanåt nog tungt
lastar med kostbar Järdom, åter lätt och ledig får bruina sina
15) Af Kejsar Ferdinand II bief ban 1628 upphöjd i adligt f tånd.,
med binamnet von B ob er fel d. • /
16) Gervi nus (Geschichte der yoét. National-Liier atur der
Deutschen ’III. 217 etc.), bedöftimer bon o 19 i detta afseende synnerligen
skeft’, ocb beter lig bür såsom annorstädes v der ban från en In’gn
kritisk konstdomare nedsjunker till en poesiens skarpråttare. — Sannare
bar Franz Horn {die-Roesie und Beredsamkeit der* Deutschen I.’ 169)
bedömt Opitz V ly risk a’dikter, di ban siget: ”Hier ist des Dichters
reinste und schöfiste «Seite, bier bindet ’ihn.keine Fessel der
(holländischen) Schale, kein Gesetz der Herkommens, keine trabe Reflexion.
Er ist der eigne selbstständige Geist, der sich hier za bedeutenderer
Ansicht des Lebens erbebt, das eigne fenrige Herz, das bier sein
Sehnen und sein Ahnen, sein Hassen und 6ein Lieben verkündigt, das
kräftig deutsche Gemiith, das sieb hier in jener ächt menschlichen
Vereinigung von Stolz und Demuth erklärt und ausspricht. Und die Sprache,
die sich ihm in seinen didaktischen Gedichten nicht selten weigert,
offenbart sich ihm hier in ihrer ganzen * Mannigfaltigkeit, Pracht und
Fülle. Nur durch diese lyrische Gedichte, in denen er sich in seiner
rein menschlichen Liebenswürdigkeit zeigt, ist er der Mann des
deutschen Volks geworden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
