Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [15] Håhl, Anmärkningar vid N. Ignells granskning af den Evangelisk Lutherska trosbekännelsens förnämsta lärostycken - [16] Segerstedt, Några Anmärkningar vid N. Ignells granskning af den Evangelisk-Lutherska Trosbekännelsens förnämsta lärostycken. Framställda d. 21 Febr. 1844 i Upsala Prestsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bokstafstro, som år IM, inspiration; som Xr tanklös m. m.,
hvilket allt kvarken som beskyllning eller karak teris Uk saget
n£got sannt och träffande.
Har den vetenskapy som bekämpar kyrkans tro, vunnit i
styrka och i medvetande af sin egen betydelse ander
fortgående utveckling; så måste detsamma vara fallet med den
tro kyrkan bekänner. Annars skulle den ieke intill närvarande
dag bafva kunnat bestå jemte denna vetenskap. Vetenskapens
män lära vfil ock sjelfve medgifva, att kyrkan ieke haft skäl
att eftergifva för dessa ofullkomligare lärosatser; som hittills
trädt i motsats emot dtensamma : fastän dessa alltid haft samma
anspråk 9 emedan de alltid varit höjda öfver ”bokstafstron."
Så hörde man oek Kants anhängare förklara, att kyrkans mla
ingenting borde efterskänka åt den "platta" upplysning; som
vid den tiden gjorde larm inom kyrkan, men att Kan tian ismen
vore först det sanna ljuset — Kantianismea, hvilken Hegel •
förklarar vara "die methodisch.gemachte Aufklärung" —
"vollendete Verstan des-Philosophie, die auf Vernunft Verzicht thut."
Medelvägtomännea nedlade ock ej litet arbete på bemödandet
att modellera cbristendomen efter denna moraliska religion,
som var filosofiens dotter. Månge, fifven ibland de svigtande,
reserverade sig likväl redan då emot de möjliga resultaterne
af filosofien, enligt hvilka Gud skulle endast blifva, som man
hos oss vid den tiden uttryckte sig, "den tänkta summan af
naturtingens realitet." Man måste slutligen öfvergifva
jemk-ningen till en filosofi, som sjelf förlorade all halt.
Erfarenheten har lärt att dermed icke åter förhasta sig. Den nyare
filosofien visar flera beröringspunkter med den renläriga
christen-domen; men så länge dess satser visa sig antingen såsom blotta
abstraktioner ifrån den historiska Christen do mens rika lif, eller
såsom blott en ny utveckling af den princip; hvilken ifrån
Î;amla tider kämpat med cbristendomen, och ännu ej, utan
örbehåll lämpad till kyrkans lära, hunnit utÖfver vulgär
rationalism eller pantheism, så länge kan den väl ej undgå
uppmärksamhet och deltagande af kyrkans män, men är ännu så
långt ifrån att ensam beherrska all andelig odling, så vidt
christendomen8 inflytande* sträcker sig; att kyrkans tro ej
be-höfver frukta för sitt bestånd; att en på allvarlig forskning
och pröfning; och på christlig förfarenhet, grundad
öfver-tygelse på goda skäl kan vägra att böja sig under dess
spira. L* A* Av
[16] Några Anmärkningar vid N. Ignells
Granskning af den Evangelisk-Lutherska Trosbekännelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
