Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [26] Nilsson, Skandinaviska Nordens Urinnevånare. Ett försök i comparativa Ethnographien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid Ssyftade Fiunar. Ordet betyder ju, som bekant är, fiende,
och likasom Gaderne i fordom tid kallade främlingar, fiender,
för Galler, ehuru en särskild med dem bcslägtad stam af
fräraliugar eller fiender dermed utmärktes, så kunde väl
stundom ordet J o t ii n i Asarnes mun hafra åsyftat andra än
Finnar. Tkors-kulten var för vida spridd till Celler, Germaner^
Slaver, dess ratta hemvist kan med för mycken sannolikhet
spåras ända till Svarta hafvcts stränder, att det kan antagas,
det Finnar annorlunda, än just genom uägon af de med
nyssnämnde folkracer beslägtad slam, fått kunskap om denne gud.
I Skandinavien inkom han väl, denne äldste Thor, med
Gö-therne; att han var detta folks allmänt dyrkade gudom,
erkänner Hr N. sjelf, oeh förklarar ur den synpunkten hans
upp-tagande i Asaläran. Skulle väl Gölherne rgnat sin förnämsta
dyrkan åt sina afsvurna fienders gudom, och om man ock yill
antaga detta, huru hade hans kult kommit till Celler,
Germaner och Slaver? Hans attribut, hammarn eller klubban,
må väl bestyrka, att han var en urgammal gudom, men icke
bevisar den, att del folk, som dyrkade honom, skulle stå tjvar
på vildens låga ståndpunkt. Zeus-viggen är till sin äldsta form
ett ännu vida enklare primitivt vapen än hammaren, och
gudomen också densamma. Räknades icke Thor till de ”gamle
Asar” så väl som Oden?
I Femte Kapitlet meddelar Förf. en ”öfversigt” af
urin-vånarnes ”lefnadssält och bilduingsgrad.” Om ock vid den
några obetydligare invändningar skulle kunna göras, vittnar
den i alla fall om en uppmärksam, städse vaken blick på
våra äldsta fornlemningar och mycken fyndighet i
kombinationerna af de spridda slulföljder, hvilka utaf de uräldsla
jordfyndens beskaffenhet kunna dragas.
Sjette Kapitlet innehåller en mycket intressant skildring
af den Cimhriska kolonistslam, hvilken innehaft delar af södra
och vestra Skandinavien. Rörande denna stam, likasom
rörande bela den magtiga Celt-siamuien, lemnar, som bekant,
historien, eget nog, inga underrättelser. Efter
jordfyndmonu-menter, fornsägner, superstitioner m. m. konstruerar Herr N.
sin ”heskrifning”, deri antaganden och slulföljder synas i
allmänhet grundade pä noggrann, vidsträckt och skarpsinnig
forskning. Han visar, alt ehuru denna stam egt en temligen hög
grad af tecknisk bildning, den dock ej känt hvarken skrift
eller mynt. 1 dessa hänseenden, och (lera andra, har Hr N:s
heskrifning ett stöd, det han måhända ej sjelf fästat sig vid,
åtminstone icke begagnat: den stora likhet i kulturslåndpuukt,
som enligt Hr JX:s bevisning tyckes hafva egt rum mellan
de Skandinaviska Cellerna och deras samtida stamförvandter i
kandina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
