Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [38] Nygrekisk Grammatik, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mad bfb, kvilM #r*rl»ge*Uo,for e* &w*sk låfarp tel y da Ijof
(i«l af ilet ilwk# eagiilda th^hloit i#iHi nigoi sfarkrøe- ”Harpf
ar klart”, slufay FwL, ”aft. Njrøekernit följuJjaeisfnen, d. v. 9.
d<4RenoW»«ska uRalci/V Det^ren^nska j>a j v «uipärkning*
aek myjtkei M«n, rmeds* detø* *tftil af frimgratakan pästitp
helt <*cb håJIpt. slödjer »g «ÿgrcAiskan., ßftpvid . fign« blo&t
an »aBiärJNM^ Mialigeii.aU^ygrekeraa imot*»!* med de
!&*-<M#ki lftrd^, Ula eilt språ^endast;, efter *a*rnJß«*oek äfctfi. i
•bappfsilemfMv (jvaiUitetcn ingen* «ppmärkaambet. ... ,, vm%t
kl mkknatipeslär^n ä? «ffärdad på 5 kunrø* MdoiU euurdan
Irøegr*kisk«ii8. paradigmer kür äro utøtulB*,, «99 dr#*ma£ YmI
prerl&m»* upptagna; eft förförande, #mft; lä4t
.kåmde/*gjf▼*<**-iednäigi tiU d«»i tanken» «H bokfj»« voref Irøiamfk fpr^saifön»
"häftnare .fli’ forngrekiskan”, som deri blufct biWftiUiUi
verbum. riGffr’ vigtigare omständighet aU flpmärka. är Fitffcs
för-mim« Qenket mo4 »fordern« 1er mni arø,* plor.,af ftbrsla
de-UwatiDBui påoâç, o pk diminutivet af 2 dfkl på ’»^ kvilka kan
iorklayar tillkomma klotl dagliga samtals- ock lagre språkcjU
Dessa båda formar förekpwmaJikväl. ofta nog i folkpoesi ocb
annan poegL, .acfö i£. den färslnimnda kan. man ej. opdgå att
Jmfia ett sieg att nivellera «dekhnationerna* da detta.«*
utfn-14» såse» K* tredje deklinationans plnrntform. l ^ e*n
ad-jeetfva är dep ofta förekommande; neutrala farmen på 0
förbi-gången., t. ex. to fiturriU ilvm Ugof^éro. Ail /*<aUo*: oeb palmtut
i forngrekidmo bild« adjeklföei nas, komparation i aualegi med
jfåtorOeh b nAcer .^plus, Ic plus) i, ny grekiskan, måtte väl ej
Annua yara ;Förf:s eller öfyers;*. verkliga mening.. Vid
ver-kan bau anmärka», ait Förf. tyckes anse partikeln y*. såsom
alldeles försvunnen ur nygrekiskan» Den förre begagnas lika
yäl sem dess förkortning vå* åtminstone Förekommer den till
konjunktiven uti flera nygrek. gram ma t ikor. Högst olämplig
är den nya terminologi på tempora, som Förf. infört,
isynnerhet när den lämpas på det forngrekiska paradigmet.
Benämningen af Perfectum, t. ex. på iftatäifMa, som likväl både
till form och bruk är en ren aorist, måste förefölla bvarje
vän af forngrekiskan bögst underbar* Vid de med
bjelpver-ber bildade tempora;bar Förf. upptagit det »ya sättet, men
alldeles uraktlåtit .det-gamla ocb ännn bestående, bvarefter
hjelpverbet förblifver oköjdt, ocb det andra verket böjdt, t.
ex. Ma ÿ»! jag skall kafva, &&& fy«*, toi** fy«*, du, han
skall kafva, äfvensom det rena fut uret Âyanfao, àyantji»*> äy*.
*£*«» etc., ehuru det sednare är sällsyntare. Vid
praep.osiUo-nerna har Förf. gjort en besynnerlig skillnad .«‘mellan folk*
språket och det bildade skriftspråket, ock tycks förblaiidf
det sednare med den klassiska grekiska, hvilken, af Nygre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
