Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ttalisla begreppen, innan de 8t öfverläsnlngen och minnet
lemnas, böra förtydligas dericenom, att man lärer dem vnder
beständig tillämpning till modersmålet: att detta beqvfimt kan
ske i förening med latinska grammatikans läsning’9 m. m.
Således bor modersmålet läras icke för sin egen skuld, utan för
det latinska språkets. "Modersmålet99, heter det vidare, "1
sitt särskilda filologiska hänseende betraktadt; är för barnet
icke fattligarc, än h varje annat främmande språk. Man bör
derföre nyttja det i samma skick, som det af barnet i den
åldern fattas, det är, endast såsom ett uttryck för tanken,
Utan all slags annan förklaring." Detta låter nästan såsom
ett afrådande att göra modersmålet till ett eget ämne för
undervisningen. Men derpå hafva skollärarne icke aktat; ty
ifrån den tiden, då skollagen utgafs, hafva de flesta och
bästa svenska språkläror blifvit utgifna, och få skolor lära väl
nu finnas, i hvilka modersmålet icke läres, åtminstone är detta
undervisningsämne , så vidt rec. känner, allmäut infört i
Erkestiftets skolor. Det har visserligen mött’ svårigheter, och
detta undervisningsämne har kanske icke på det
ändamålsenligaste sått blifvit behandladt, emedan lärarne, som sjelfve i
sin ungdom icke fått inhemta grunderna för modersmålet, och
icke kände någon annan grammatika, ån den latinska och
grekiska, vanligen betraktade svenska språket och dess grunder
såsom en förberedelse till studerandet af latinet; ocb derföre
lemnade modersmålet å sido; så snart latinet med allvar
började studeras. Något annat knnde icke heller hända, när man
åt detta undervisningsämne gifvit en så subordinerad och
betingad plats. Äfven de författare, som anat ett högre mål,
hafva , af misströstan att uppnå det, ansett sig nödsakade att
i någon mån jemka sina åsigter efter de allmänt rådande, iför
att icke för mycket stöta emot gamla fördomar. Onekligen
har språkundervisningen i allmänhet tagits på ett förvåndt
sätt. I gamla tider, då i skolorna icke annat språk fick
talas, än latin, hvilket således inom dessa små samhällen var
lefvande, märktes mindre otjeuligheten af då brukliga
gram-matikors inrättning. Men sedan latinet äfven inom skolorna
hunnit blifva ett dödt språk, måste den mumie af språkunder*
visning, som qvarstod, hafva något motbjudande och
afskräc-kande, och kunde icke med kärlek af någon lärjunge
omfattas. Methoden, i stället att lifva och väcka den slumrande
tankekraften^ bidrog att försänka den i en dÖdslik dvala. Förf.
till det här anmälda Utkastet till Satslära, Hr P. E. Svedbom,
har i en läsvärd uppsats, införd i Frey JYl 6 för 1842, isyn*
fterhet med anförandet af den erfarne och sakkunnige, samt
för tidigt bortgångne, Professor Törneros9 ord, beskrifvit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
