Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen de behÖfvas icke, emedan vi hafva andra, fallt at sa
goda och uttrycksfulla. Hvad som kar kallas Ren Sats ar
lilott en formel, obestämd sats, med ctt obestdmdt subjekt
-(pron. pers. det), som val betecknar en person i
grammatikalsk t hänseende, men icke så bestämdt som jag, da, ban
eller hon o. s. v., och uppfyller tankelagarnas fordran på ett
enbjekt i satsen, men hänvisar icke på någon täokande eller
sjelfctändigt handlande agent, således något opersonligt —
såsom i satserna: det regnar, det snögar. Såsom i
sådana satser verbum är impersonale, kunde satserna kallas
o-personliga, då deremot de här benämnda fulla satsema
kunde kallas personliga. Så hafva de hetat forut, och
kunna rätt väl heta så hädanefter.
Sid. 10. Förekomma sådana termer som Utsägeord,
Utsägesätt, Utsägetid. Detta låter mera Tyskt än Svenskt.
Man sammansätter Ord, Sätt och Tid vanligare med
substantiver, än med infinitiver. Man brukar säga: Tankeord,
Talord, Kraftord, Maktord, Kommandoord, Öfoingsord,
Sanningsord (icke: Tänkeord, Mågeoid, Kommenderord, Öfveord,
Sanneord o. s. v.); likaså Härmningssätt, icke: Härmesätt;
Krigssätt, icke: Krigesätt; Uttolkningssätt, icke Uttolkesätt;
Föreställningssätt, icke Föres tällesätt: äfvenledes Sånings tid,
Öfverläggningstid (ehuruväl Betänketid kan brukas, ar doek
Betænkningstid rättare). Häraf tyckes böra följa, att
benäm-ningarne Utsägningsord, Utsägningssätt skulle mindre stöta
eller såra ett Svenskt öra, än Utsägeord, Utsägesätt,
Utsägetid. Skulle dessa föreslagna termer icke synas så skarpt
betecknande, som de af Förf. nyttjade; så vågar rec. i all
enfaldighet föreslå, att de gamla termerna Kopula, Modus och
Tempus bibehållas. Sådana gamla termer, hvilka Förf. sjelf
ändå icke kan alldeles umbära, sedan de en gång for alla
blifvit förklarade, hafva en förunderlig förmåga att fixera
begreppet.
Samma sida bar Förf. åter tvenne, för rec* åtminstone,
nya termer: Slutet predikat, och Öppet predikat. Utan
bifogad definition kan ingen gissa till hvad dermed menas,
och detta är alltid ett fel. Man kan väl föregifva, att det
bör slå en författare fritt att använda hvilka termer han
behagar, om han endast behörigen förklarar dem; men det
förhåller sig icke så. 1 ett konstspråk få icke termer tagas på
måfå, utan endast sådana väljas, som motsvara det
betecknade begreppet, och nästan göra en definition öfverflödig.
Med slutet predikat menar Förf. ett sådant predikat, som
uttryckes med ett enda ord; och med öppet ett sådant, som
består af tvenne särskilda delar. Denna mening med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
