Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftø ÖFVEltSIGTf tf *B1* trø^ATtftEfc.
IJgçp de* tømpligrød? 4 *fscen4e på vegbets bemärkelse i ocfc
fqr sig sjejfc Betraktar man åter vedets stora hetydelse in op*
patsed, att ne di ligen det foriitan ingen tanke, eller intet amdg^
kan oppkomma, att ingenting kan utsägas om sobjefetet*
ppi kan väl verbet i delta hänseende, eller snsqm utgörande
en del af satsen, kallas Hufvudord. Men rätteligen gäller detta*
ppp verbnw finitum. Infinitiven deremot kan aldrig bljfya
na-g#t egentligt predikatsord; och således kan derpå ppjnnet
Jlufyndord icke användas; ocb dock är äfvon infinilivus ett
yerbufn* Förf. uppgifver väl, sid. 19 moip. °2 äfvea Wnifi"
Terna ibland sina påkallade öppna predikat (hvijka re^gfl
kalla predikat med fri eller lös kopula); och har sføorø
fS|-empel dprpå: Menniskan skall dö, i hvilket’ exemppl 4ä
skadl vpra predikat, och skall kopula. Men icke h^p o*;43t
skall, utan endast en del deraf, är kopula; den öfrjga
Iqn ntg$r predikatet, hvaraf dö är endast, en
utbildnjpg-Skall är det samma som är skolande d. v. s. är skyldig
(*M dö).
Sid- 19 mot slutet säges om participet, att det nyttjaä
såsom predikatsord för att, medelst det temporala bjelp
verbet, uttrycka förfluten tid t. ex. lyst, skrifvit, arbetat. Men
sådana ord äro nu mera icke participer, och k«Uas vanligen
Supina eller obestämda praeterita, ocb då Förf. redan sid. 10
anm. 2 omnämnt supinum, borde detta kanske numera icke
förblandas med participium. Att supinum i de nyare språken
uppkommit af part. pass. vet rec. ganska väl ^ och deraf
synas ännu apar i Franskan, der supinum är böjligt, och an«
yëodes i vissa ordstäliniugar såsom ett verkligt part. pass.
Afen i Svenskan har supinum på t blifvit alldeles oböjligt,
oph räknas alltid till den aktiva formen. Dessutom gäller
om supinum den anmärkningen, att det icke utgör hvad For£
kallar ett öppet predikatsord, utan innehåller en del af
koppln uti sig t. ex. Jag har arbetat d. v. s. Jag har varit
arbetande; om nemligen hade har och varit räknas till
kopula.
i Sid. 20 § 18 öfveraättes termen substantiver med
Tiog-çrd; och emedan tingen äro af tvä slag, fieter det, knpna
yi oyk hland subslanlivcrna åtskilja tvenne slag; nemligen f:o
Peraeoflamn, t. ex. bonde, soldat, p. s. v. och %:<* Saknamn7
’T- r i–––
hända i eke vara olämpligt att kalla de vanligtvis så kallade energiska
attnbutiverne (verber och participier) Aöriiga Attributiver; ty
tvif-velsutan har den olämpliga benämningen af BL ra f tord tillkommit
genom öfversättning af Energiska attributiver; men den gamla
konsttermen, rätt förklarad ocb rätt förstådd, gör alla försök till öfversätt^
mug*r öfterflödiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
