Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. blomma, sten, dygd, o. s. y. Men kanm pertener Mi
gonsin blifva ting? eller med ting förblandas? Sfcttllé mim
Scke med mindre anstötlighct kunna säga: Saker aro af tdi
alag: personer och ting? ock skalle icke substantiverne t
allmänhet med större skal knnna kallas sakord eller såk^
Bann? Egentligen bar benämningen af substantiver
uppkoM-mit deraf, att de beteckna substanser, d. v. s. sjelfstäudteå
föremål för tanken, ocb i Svensk öfversättning skulle de
Opledes kunna kallas sjelfstandighetsord; men dett* attthå
vanskligt att öfversätta dessa af ålder atttrgna ternler, som
alltid begripas5 sedan de blifvit rätt förklarade, oek förviUk
mindre än öfversät t ningen.
Sid. 21 mom. 5 förekommer något, som förefaller flec.
bögst oredigt, om icke origtigt. — Såsom oegentliga Subjekts»
ord kunna vi anse 5: "Adjektiver, Participer ocb Infinitiver" —
(käremot är intet att anmärka, men, heter det vidare)* "hvib
ka likväl, när de ej brukas såsom predikatsord* Ugentlige«
tilläggas något substantiv (deraf namnet Adjektiv d. ä. TÜ*
liggsord)." AU participer tilläggas, eller kunna tilläggas^
ett substantiv, är för ingen obekant; men gäller äfveii det
samma om infinitiverna ? ocb participerna hafva i sin betydelse
något, som berättigar dem att utgöra en egen ordklasi» K*
inedlertid ser det ut af ordställningen, såsom namnet adjektiv
äfvcn skulle kunna användas både på participer oeh infinitiver.
Ytterligare säges det: "adjektiverna, participerna oeh it)fiidUc
Terna äro således af en tvafaldig eller fastmera sväfvandc
natur: de äro både predikatsord oeh subjektsord; de hafva
likasom andel (participera) i satsens båda hufvuddelar, oeh
brukas än som den ena, äu aom den andra." Häraf vill det
synas, att enligt FÖrf:a mening, icke endast de egentliga,
participerna, utan äfven adjektiver och infinitiver kunna kallas
participer. Om ett ord skall få namn af participium, för dut
att det äu kan förekomma såsom subjektsord, än såsom
predikatsord; så skulle man också kunna kalla det vanligaste
subjektordet (substantivmn) ett participium. Detta är oredigt
oeh förvillande, famnet participium bar icke heller
tillkommit af det skäl, som Förf. uppgifver, utan deraf att dessa
slags ord participera i verbum och adjectivum. Hela
villervallan tyckes härröra deraf, att Förf. försökt att förklara alla
ordklasserna utaf den ställning de kunna få ioom satsen; men
detta låter icke göra sig. Orden hafva cn betydelse äfven
utoiU satsen, och denna betydelse är det* bvarpå lärjungens
uppmärksamhet bör fästas, och bvarpå hans skarpsinniguet kör
öfvas att finna cn definition, ocb’hvarvid, i fall han icke
lyckas, läraren bör komma honom till hjelp. Sedan denna defi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
