Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [49] Afzelius. Svenska Folkets Sagohäfder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Mi+toriø. S
tfod« ^4 De omgifvas,. dessa nflfigsnade tideliv&rf* af
eU eget skimmer, son fängslar det poetiska sinnet äfven hos
ea sea dtarvertd. Mycket i ti essa folkhäfder är tvifvelsutan
dikit« nsyeket är Matt vidskepelsens foster, mycket, som ar*
sprangligea var historiskt, tarde under en långvarig muntlig
tradition hafva förlorat en del af’sin första karakter, , och ny«
drag blifvit af en diktande fantasi tillagda, men i allmänhet
vittna de för den, som hesiUer förmågan att i fragmenterne
se det bda, oea andan af den tid, em hvilken dessa minnen
tala. De förtälja ej förfädrens öden, men de äro en spegel
af förfädrens lif.
ki närmare historien framskrider emot vår egen tid, de*
sto vnera försvinner detta poetiska skimmer, desto mera
förbleknar folkpoesien, oeli ersättes af en säkrare händelsernas
följd y der hvarje faktum kan pröfvas, och kunskapen blir
vidsträcktare, men med fara att Llifva miudre lefvande. Denna
fara kan dock undvikas af en forskare med historisk blick
«ob sinne för det märkvärdiga i menniskolifvets förhållanden.
Men der ett sådant sinne ej tillräckligt genomtränger
forskningen och lifvar berättelsen, der uppslår lätt en historisk
framställuing, full af lärdom, rik på inuehåll, men der
lif-vets ande* saknas. Man kan få veta hvad som händt, men
nbm att akåda den förjlutaa tidens anlete, och fö? den
mindre skarp^ynte ligger faran nära att betrakta och döfnma en
försvunnen tid, utan att flytta tanken och inbillningen från
den närvarandes förhållandeu.
1 alla händelser förändras historiens karakter. Historier
skrifvaren, som varit skald, blir nu statsman; eller om han,
såsofi öitskligi vore, bland den nyare tidens händelser be*
baller ett poetiskt sinne, så blir dock historiens poesi af ett
nytt, ej mindre storartadt, men alldeles olika slag. Riddarens
ädelmod och kärlek, vikingens råa dygd, munkens fromhet,
«Ut detta bar försvunnit; Thors hammare dånar ej längre; och
ingen lyssnar med tillförsigt och tro till sagorna om alfer
etb dvärgar, om bergtroll och sjörån; nej, det är en annaa
poesi, som lefver i vår samtids hröst; det ar arbetets ära, det
är menais k orättens seger öfver konstlade samhälls-inrättningar
och barbariska fördomar, det är en verldsomfattande
civilisation, som utvecklar en förträfflighet, som ej fordom funnits9
men derjemte nya faror för mengkligheten, nya laster, nya
brott, som våra fäder aldrig känt. Men derfore att den
förbannelse, som för mensklighetens förderf och svaghets skull
ej kan ifrån densamma skiljas, fordom trädde fram under
andra former fin i våra dagar, äro vi benägna att glömma det
sköna och bewKga* som växer upp ar akötet af en rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
