Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [55] Onkel Adam, De fyra Signaturerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«å mycket dagrar och skuggor som det beliofvei, för M ÿfv«
banaoni it det Kel«, si ma man följa OnkelAdam i de hltk
gas kojer eller i de rikas polntscr. Han liar mod och karlejk
att öfverallt, afven i det förvillade, det skefva, upptäcka drag
af mensklighet oclt erkänna dem. Si horde hvarje författare
göra, si framt han cj skrifver i kotteri i »tressen.
Detta sannfärdighelslynne följer Onkel Adam i alla hans
Proteusskepnader. Denna hok uppvisar fyra, hvaraf den ocksi
fött sitt namn, ”De Fyra Signaturerna.” Starkast visar sig
Förf. under sin första och egeutliga form af ”Onkel Adam” i
H ämnd och Försoning. Hvarhelst vi följa honom, i
timmermannens koja, i sroåslads-horgmästarinnans kaffecirkel,
eller vid brunnen Sunipiuyra, ”der helsans gud hodde i ett kar”,
finna vi sanning och djupt allvar, om också iklädt det lätta
skämtets drägt. Dernäst möta oss Miniatyrer af Alexis.
De äro miniatyrer, nätta och näpna: ”Fyra Studenter” är ett
intressant motstycke till nuvarande studentlif och ger likasom
ödiuanns ”Hågkomster fr an hembygden och skolan” en lekande
malning af den tidens prisen simplicitas. ”Tre smultron, tre
kyssar” utmärker sig för en beundransvärd målning af en
gammal prost-karet. ”Invaliden” är i ref. tycke del
förtjenstfulla-8te i hela boken, ”Klockan” likaså. ”En fluga i Mars” har
redan ett besläindl slägttycke med den följande, tredje
urfor-ma t ionen, bvars alster betecknas vara Ur Sekter
Pfefferkorns Memoirer. De äro också litet mera pepprade och
pikanta. ”Det unga Sverige”, ”En Konsert” och ”Mina
Klienter” äro i denna lätta genre, som man läser gerua, men som
lemaar föga q var. Här röjer Förf. en svaghet, som vi skulle
önskat bort ifrån honom, nemligen förkärleken för ordlekar,
och dessa ofta nog hårdragna. Sist kommer ”Thema med
variationer” Ur Herr Bagatellis efterlemnade papper.
Tbemat är den sköna Bellmanska versen:
”Jordens gudar! all er lycka
Ar ett stoft, ett glittergrus.”
Huruvida variationerna, som äro en slags exegetisk
öfver-sättning, äro sitt thema värdiga, derom har Förf. sjelf uttalat
domen genom sin för detla stycke antagna benämning.
Dessutom äro de såsom de fleste andra variationer, lekande och
eleganta, men innehållen ingenting nytt. Också tyckes det,
som Förf. derpå lagt föga vigt, och att han, för att dömma
efter ett sednare utgifvet arbele, till hvilket vi torde ffi
återkomma, återtagit sin sanna Onkel-Adams-natur. Vi tro också,
att han i deuna form är mest älskad, och önska, att han för
Svenska allmänheten snart måtte ånyo låta böra några af sina
trefiiga ”stycken.” b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
