Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [54] Sätherberg, Blommorna vid vägen. 2 h. Alfhilda - [55] Onkel Adam, De fyra Signaturerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade ämnet och Talet af Aamma vettomått göra en sådan assm
dation oundviklig. -Alfbild utgjuter sin klagan i en rörande
romans och faller slutligen död Tid Haralds sida. Gunnar,
betagen af samvetsqval,
––”stapplade ur skogen från de döde,
Att lenvua budskap om de ankas ITde.”
Måtte Hr S. fortsätta ali sjunga för oss sina naturfrisla
sånger. Bland en massa gråtmilda utgjutelser af sjuklig
sentimentalitet, såsom större delen af våra poetiska alster åro,
dofta de emot OiS såsom en frisk vårmorgon i skogen, med
frfcka granrisångor och muntra valdhornstoner. En sådan
poesi är en rätt medicina mentis. Hr S. är säkert den af
Svenska diktare, som bar det renaste, klangfullaste öcli
manligaste språk, och den mest välljudande versifikation. För
denna sednare egenskapens skull, tror ref., att Förf. varit
väl förtjent af bättre melodier till sina stycken,än de, som äro
lemnade uti åtföljande musikbilagor. e.
[SS] De Fyra Signaturerna. Stycken af Onkel
Adam. Lund, hos Berling. 1843. 366 sidd. 12:o. (Priset:
1 Rdr 28 sk. b:ko).
Ehuru detta arbete hvarken är nytt i bokhandeln eller
förut okändt för allmänheten, enär dess innehåll under olika
signaturer varit en suit af Följetonsartiklar i en af våra mest
lästa tidningar 4 fÖrtjenar det dock äfven i denna tidskrift ett
rum; och anmälaren anser såsom ett nöje att deröfver få yttra
sig. Onkel Adam är med rätta en af våra mest värderade
prosaister. Ett rent språk, mycken rörlighet och en viss
fyndighet, som väl ej är qvickhet, men dock ganska bra ersätter
den, (så vida den ej tydligen efterjagas, och detta är någon
gång en svaghet hos Onkeln) forer den läsande med sig, och
håller honom vid godt lynne. Men delta är blott yttre
företräden. Onkel Adam har på botten af sitt skämt eit allvar, en
moralisk värdighet, som gör att man måste älska honom.
Hans ironi är träffande och uddig, men ej giftig. Kanske
skulle ref. på många ställen önskat litet mindre polemik,
isynnerhet i allt som rör politiska frågor; men då detta element
nu olyckligtvis är nödvändigt i allt svenskt skriftställen,
måste man åtminstone fagna sig, att träffa det temligen
förnuftigt och så lilet gallahlandadt som möjligt. Vill man
dere-fnot se sanna laflor ur lifvet, ej utstyrda i den nyfransyska
romantikens skarpa och skärande färger, ej heller med Emelie
Carléns houppteckniogsifver öfverlastade af detaljer; med jemt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
