Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Biskop Lindblom, som för tillfallet anförde
prestestån-det, hade flera ganger anmält sig att tala, och dä han
omsider erhöll ordet, begagnade han det, såsom Wallquist förmäler,
för att framföra en protest emot säkerhetsakten, eller såsom
andra ined mera sannolikhet berätta, för att förbehålla sitt stånd
enahanda öfverläggningsfrihet, som redan blifvit förunnad adeln.
Dertill lär Konungen ha svarat, att öfverläggning om en
redan bifallen sak vore vådlig och otom ordningen, och då ingen
annan prest understödde Lindbloms begäran, måste han det**
med låta sig nöja.
Innan detta plenum upplöstes, framkallades Lindblom t31
thronen och blef anmodad att på stället underskrifva akten,
men han vägtode att göra det, annorlunda än gemensamt med
de öfrige talmannen och sedan han vidare hört sitt stånd.
Ifrån rikssalen begåfvo sig presterne till deras enskilda
sam-ling srum, hvarest säkerhetsakten blef dem ånyo föreläst, men
då derefter ett allmänt sorl uppstod och flere talare
anmälde sig; förklarade Lindblom, att akten, tvärtemot
Konungens uttryckliga befallning, icke finge blifva föremål för
vidare öfverläggning. Sedan ståndet var åtskildt, återlemnade
Lindblom akten i Konungens händer och blef ånyo anmodad
Om underskrift, men lyckades äfven då. att slippa undan. Han
underskref emellertid samma dag om aftonen ; när talmännen
på vanlig timma voro uppe hos Konungen. Efter flera
invändningar lät han locka sig dertill genom den anmärkningen, att
utan dylik underskrift alla bevis saknades, att den akt, som
nu låg fö* ögonen, verkligen vore densamma, som blifvit
föredrogen på rikssalen. De andra ofrälseståndens talmän följde
utan svårighet hans efterdöme.
Genom en sådan följd af våldsgerningar blef
säkerhetsakten genomdrifven. Gustaf intåg alllförväl, hvilket farligt
spel han förde, men var så insnärd i omständigheter, så
banden af fordna misstag, att han, för stolt att taga ett steg
tillbaka, måste bryta sig fram genom starka medel. Natten
emellan den 16 och 17 Februari, sedan han undertecknat
anslaget till det olyckliga plenum, som för alltid uppreste en
inur emellan honom och rikets första stånd, sade han till
Scfarö-derheim med tårar i ögonen: ’aSå många äfventyr, så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
