Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redde på ståndet att vidtaga. Detta föranledde val af ett Mir«
akädt utskott till skriftens genomseende, hvarefter den bilad«*»
st&adets protokoller; sedan Konnngen icke kunnat förmås till
dess emotlagande. dag behöfver icke annsärka, att han S allo
fall fullkomligt kände dess innehåll: den finnes nti afskrift
bland hans efterlemnade papper. Frågan om de arresterade
väcktes samma dag, som säkerhetsakten förevarit på rikssalen«
Lowenhaupt hade nemligen oro eftermiddagen sammankallat
adeln, för att välja sex nya elektorer i stället för dem, som
befhnno sig bland de arresterade. Dervid "uppkom ett så
hiskligt larm och buller, att hvad ditintills passerat på rid*
dårhuset på långt når icke kunde dermed förliknas. Man skrek
om hvaramian: kvar äro våra elektorer, vår
riddarkussekrete-rare, vår fiskal? Landlmarskalkea ville gå bort, men hindrn?
dos. Ândlligen skilldes man åt, utan att uträtta något."
Detta var första gången efter det oroliga uppträdet d. 0 Febr.,
och sista gången vid denna riksdag; som Lewenhanpt sjelf
förde klubban. Om ett par dagar gingo valen för sig i all
stillhet, men vid det tillfället inströmmade en mängd
memorialer rörande de arresterade herrarne, alla gående derpå ut;
nit en deputation skulle afsändas till Konungen ; för att yrka
deras frigifvande, eller ock, om något brott vore begånget,
laga ransakning ocb dom. Ibland memorialen voro somlige
uppställda i så bårda ocb oförskräckta nttryck, att Adlerbeth,
med afseende på den undersåtliga vördnaden ocb närvarande
kinkiga ställning, besvor författarne att dels jemka, dels rent
af återtaga dem, bvaruli flere ibland adeln instämde« Dagen
derefter tillkännagaf Liljehorn, alt Konungen för det närvarande
ieke knnde vill fa ra adelns begäran och derföre helst önskade
ondslippa deputationen. Landtmarskalken erhöll då nppdrag att
begagna hvarje gynnande tillfälle, för att beveka Konungen till
deputationens em o t tagande, men dervid förblef det. Emellei>
tid Mefvo somlige, ibland dem riddarhnsets fiskal och
sekreterare; frisläppte genast, andre straxt efter riksdagens slut*
men öfterste Almfelt och Baron Stjerneld fördes då till Carir
stens och Warbergs fästningar. Bevakningen var; åtminstone
för somliga, ganska sträng. Frietzcky fick ieke tah med
personer från sin hemort rörande egna bntksaförer, utan of$cielt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
