Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4M Mermtel* èm tUkadttV8&
vittne. Äfvea bruket af penua och bleck tyckea varit boaen
förnekad t Såsom ett vackert drag af denna frihetens veteran
må anföras j att nar Låstlram för honom i fängelset omtalade
säkerhetsaktens innehåll, "visade han stark sensation öfverRo*
nungens makt att af egen myndighet förklara krig, såsom
ledande till illusion af nationens beskattningsrätt. Den fria
dispositionen af embeten oeh tjenster var honom jemväl sensible,
men bestämningen om skjutsen och frälsehemmanen, eller
inskränkningen i adliga privilegierna, rörde honom allsintet." Att
personliga säkerheten skulle blifvit ställd i Konungens
välbehag, ville han blott anse som en insinuation af Låstbom.
Medan dc offentliga öfverlöggningarne på riddarhuset
sysselsattes med ofvan omtalade ämnen, drefvos emellan hofvet
och oppositionens hufvudinan underhandlingar ; för att söka
tillvägabringa en komposition. Såsom bufvudmän ansågos nn
mera den förut omtalade Wachtmeister samt General Duvall,
den samme som vid förra riksdagen fört
Landtmarskalksklub-bau. "Oppositionen kunde i anseende till både tankar, syn
och hörsel omöjligen i det minsta vara skild ifrån dessa
herrar.” Desse, jemte vice Presidenten Sljerngranat, hade en
långvarig kouferens med Konungon. Man finner af ett bref från
J. G. Oxenstierna, att det egentligen varit han, som
föranstaltat denna sammankomst. Han tyckes frukta för följderna,
i händelse underhand li ugen misslyckades, och erinrar Konungen
om dess gifna löfto till förmon för dem, som genom honom
blifvit lockade till en audiens, hvilken utsatte dem för fa-,
fen att falla i större onåd, än förut. Beinälde herrar
trodde sig kunna ansvara för aktens antagande inom deras stånd,
endast vissa ändringar medgåfvos. De ansågo visserligen rät«*
tigheten att börja krig såsom alltför betydlig, emedan den stode
i nära förbindelse med beskat tningen; hva ra f ett krig utgjorde
den allrakänbaraslej och emedan den i en krigslysten Konungs
hand, sådan som t. ex. i vår historia Carl XU:s, kunde för
rikets välfärd blifva ytterst farlig. Likväl ville de samtycka Ull
denna ändring i grundlagen, om derigenom kunde återställas
lugn i riket oeh samdrägt mellan Konung och ständer samt mellan
ständerna inkördes. Hvsd åter rikets embeten angiuge,
anhöl-lo de, att all afsättaiag hädanefter som hit Ulls måtte få an*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
