- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1844 /
437

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komina på laga ransakning och dom, helst Sverige vore ett
land, der embeten ntgjorde en stor del mennfekors förnämsta
Ogendom. Uttrycket, ”att skipa lag och rätt, som Konungen
nyttigast synes” förmodade de Konungen benägen att rätta;
emedan hans mening Utan tvifvel icke vore sådan, som orden
föllo sig. Den personliga säkerheten ansngo de ieke fyllésé
försäkrad genom ordert; att ingen skalle förderfvas till K#*
fira, lem och gods., utan önskade bestämdare uttryckt, att h**
gen undersåte skulle kunna fangslas, utan pä sätt allman lag oeli
adliga privilegierna förmådde. Till inskränkningarna nti adelns
privilegier kunde de för ingen del samtycka. Den §., som
handlar om hcskattnrngsfrihetcn, borde för framtida säkerhet
göras tydligare genom utbyte af det nu brukade ordasättet
svenska folket, emot det af Kiksens Ständer vid allmänna riksdagar*
Förbudet att vid riksdagar företaga andra frågor, än dem Ro*
Bongen framställde, önskade de skulle inskränkas till grund*
lagsförändringar. Utom dessa ändringar i säkerhetsakten
framställde de såsom ett oeftergitligt villkor för all komposition,
att Konungen nådigt emottoge Ridderskapets och Adelns
förklaring öfver Landlraarskalkens kränkande klagomål och
återställde sakerna i det skick, de voro före den olyckliga 17
Februari , en dag, livilkens minne bvar trogen svensk adelsman
önskade ur tideböckerna kunna utplåna; icke i annat afseende*
ån att efterveriden måtte se; att en Gustaf III kunnat såsom
menniska ett ögonblick sättas bakom Ijrtset, men såsom den
störste Konung utplånat atankan deraf, då han gifvit rättvisan
och oskulden sitt hägn och försvar. Om icke tvisügbetem*
till sin grund borttagas, sä att icke ens skuggan af dem
blifver q var, så lefver elden under askan, färdig att vid
hvarje tillfälle till rikets vada utbrista. Det blir en oro;
som fortplantas i efterkommandes hjertan, som ligger qvar
hos adeln i spetsen för Konungens armeer, der de för honom
och riket skola våga sina lif: vid Konungens hof, der de
honom uppvakta: vid utöfvandet af de särskilda embeten; b
vilka dc till hans och rikets tjenst bekläda, och i deras hem,
i kretsen af barn, hvilka de till kärlek för Konung oels
nit för fädernesland böra uppamma. Språket var djerft oel»
manligt, men \anske för tillfallet mindre väl beråknadt, bébé

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 15 20:45:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1844/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free