Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III âottabt Am åtihéøfet» t78ti
«tilUh betänkligheter, omider begytfde omtala festslaget ai»
aom ci redan afgjord sak, svarade haa : ”Eders Maj:t kar
kår-oli anno befallt mig ingen 1 ing, och min enda bön år, att E.
M. mig ingen I ing befaller, ty i den händelsen måste jag för
E. Di. egen eknll äfventyra att ieke lyda.” Konungen svarade
ieke ett ord. Wallquist gick, men söktes sedermera af en
konglig löpare så val hemma hos sig, som hos sina bekanta,
tills öfter midnatten. Han trillades icke och hörde aldrig vi*
dare talas om saken.
Sedan kompositionsförsoken strandat och det ej heller
velat lyckas att få ofrilsestånden till någon kraftyttring, för att
inverka på adelns beslut, återstod intet annat, än att lita
saken ha sin gång. Sikerhetsakten framlades derföre på
ridderhuset den 16 Mars och föranledde en öfverläggniog, som
varade från kl. 11 f. m. till 7 e. m. Landtmarskalken upplåste
först Konungens svar på adelns begäran att nndfå del af
Rådets yttrande i ämnet Konnngen tyckes ha varit i
förlägenhet för denna fråga, hvilket icke är underligt, emedan Rådet
aldrig blifvit hordt. Man finner ibland hans papper ett
förslog till svar, som innehåller, att riksdagsordningen icke g&
ver någon anledning till Rådets hörande; men som denna
omständighet icke kunde upphäfva ett tydligt stadgande i
regeringsformen, lär hau funnit bäst att hjelpa sig ifrån saken
med ett maktspråk. Det på riddarhnset upplästa svaret
förbigår alldeles 8jelfva frågan ocb innehåller endast, att sedan
trenne stånd antagit oeh låtit underskrifva säkerhetsakten,
åtorst o de för adeln ieke annat än att företaga den till skitligt
af-görande. Talare anmälde sig i sådan mängd och med sådan
ifver, att Landtmarskalken knappt hann uppteckna deras namn.
Memorialer och anföranden emot säkerhetsakten, strömmade
fram från alla kanter, de flesta uppsatta med förstånd,
skarpsinne och sakkunnighet. Särdeles bifall vunno Douglas,
Sehul-ccnbeim, Düben och Posse, hvilken- sednares diktamen doek
lärer varit författadt af Riksrådet Hermanson. Några få
talade för aktens antagande, och äfven dessa med förbehåll, men
fingo knappt utföra sina tankar för mängden, som ganska
tyd-ligt yttrade missnöje. Sedan 53 talare efter hvarandra
upp-trädt, framställdes proposition till bifall af säkerhetsakten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
