Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gHha rättigheten att sköta de rfksvårdande ärendena, pA sätt
honom nyttigast syntes, förändrat snart sagdt hvarenda §. i
regeringsformen med hela dess grundval. Sjelfva protesteii
emot aktens antagande grundas p& adelns förmenande, att ed
grundlag icke skulle kunna Andras utan Ronungens och allå
fyra ståndens gemensamma samtycke. I detta påstAende hade
adeln ntan tvifvel orätt. Riksdagsbeslutet af 1786 undantager
ifrån de mål, som genom tre stAnds pluralitet kunde afgöras,
endast privilegii- och bevillningsfrAgor. Protesten, pA
ofvan-nämde sått framställd, kunde sålunda endast drabba de
pank-ter i säkerhetsakten, hvilka rubbade de adliga privilegierna.
Måhända hadc det varit båttre att stöda den pA det
grundlagsvidriga sätt, hvarmed ofrälsestAndens bifall; utan att nAgot
Rådets betänkande blifvit meddeladt eller nAgon föregående
öf-▼erläggning egt rum, blifvit å sjelfva rikssalen framlockadt.
Konungen hade förbjudit tryckningen af adelns protokoller,
oaktadt bönder och borgare fingo trycka sina, och sålunda
äf-ven af memorialerna emot säkerhetsakten, men dessa löpté
omkring hland allmänheten i mer eller mindre trogna afskrifteif
oeh banade sig äfven väg till utländska tidningar. De före
förbudet tryckta protokollen afbrötos med den 6 Februari:
ffellständiga utgåfvos de först tjugu år derefter, till följe af
Grefye J. De la Gardies vid riksdagen 1869 väckta motion.
Enligt Domprosten Fants anteckningar skall
Landtmarskal-ken liafva under&krifvit säkerhetsakten om aftonen d. 51 Mars.’
Det skedde sålunda, om,denna uppgift är rigtig, innan
protesten inlemnades. Wallquist berättar, att Lewenhaupt icke
undertecknat sitt namn, förrän Konungen lofvat afgifva en
skriftlig försäkran, att det skett på hög befallning; att han efter
riksdagens slut måst gå länge qvar i hufvudstaden, innan en Sådan
ändtligen erhållits; och att denna då befunnits så uppsatt, att
innehållet svårligen kunnat utletas. Så hade Wallquist hört
af Lewenhaupt8 nära slagtinge, den trovärdige RAdsherrén
Baron Ramel. Berättelsen torde emellertid icke alldeles
instämma med det verkliga förhållandet. Åtminstone finnes ibland
Konungens efterlemnade papper ett med Lewenhaupts egen
hand skrifvet memorial, i hvilket han, med åberopande af
riksdagsbeslutet 1786, erkänner det vara sin underdåniga pligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
