Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [61] Matter, De tre sista århundradernas sedliga och politiska läror, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M slik reut theerctisk edi doktrinär behandling af de ttenaë
sista århundrederne, som var Förf. med detta verk kar åsyftat.
De v lisor dessa Hr Matters förträffliga betraktelser oss
meddela aro, såsom vi sagt, tçke egentligast de tkeoretfskh;
de ira det lefvande, verkande politiskt-praktiska lifvets
priu-«iper, dess ledande ideer; eller de åro lårer ej så mycket
föttrbdde åt pennan, utan oftare forkennåde af svärdet.
Förf. tager således Doctrine i ungefär simma betydelse,
æns då det siges, att hvaije menniska bar sin philosophi,
kvmsed förstås; ätt en kvar i sin lefnad ledés oek styres
stftf vissa allmänna vycr? föreställningar, maximer, intressen,
dessa må nn vara bemtade från uppfostran, stadium,
sjelf-tnnkande, allmän opinion eller andra källor. Att ertappa
dessa herrskande känslor oek maximer kos individerne är den
s. k. menniskokannarens sak. ’Vår Förf. vill nn i detta Verk
på samma sätt ställa fram i dagen de styrande, väsendtUgen
bestämmande opinionerne, syftena, intressena i de trenne sista
seklerna; kan vill utveckla dessa seklers verkliga, lefvandé,
verksamma philosopbi; ock det philosophiska i denna
bety-tydelse bar kan kallat: poUtiska läror.
Man skulle af tiden kunna förledas tiH den förmoda»,
att vår Förf. ali dessa seklers philosophiska skotor trott sig
åana de nämnda reela, lefvatade principerna attaladéw Meh
lir Matter delar icke déras mening, kvilka i seklernas
thee-viér finna tidens sjelfmcdvctande d. v. s. de klara lagarae för
«tess handlingssätt. Han påstå* tvertom, att ej mindre bes
folken än bos individerne tbeori oéb praxis alltför mycket
bafva gått b var sin väg, så att skolorna förlorat sig i Utopier
och såmedelst leumat det handlande lifvet åt den osäkra
känslans oéb instinktens ledning. Ja det vtgör just Förås
kmf-THtdstffte att visa, huru söndringen mellan vetenskapen
tåler kvad ban kallar de sedliga lärorna — ock lififet — de
opolitiska lärorna — varit det hnfvudsakliga skälet, hvarföre
de utomordentliga ansträngningar för friheten, hvilha doràh
Sistk sekler fötete, ’butft frakker så föga möfövhriga åt
föf-dtöpptmtgar de uppkallat ock de ofö* de kostat.
Förf. tillhör således deras ântal, hvilka drista Sig
klandra ieke endast Individer, ntan äfveh tider, hvilka ej anse
det goda alltid sarinnafaträffa med det allmänna eilet ideen i
ddt stora hela direkt närVa ran de. Han finner ej ophriorterts
röst alltid ofelbar, och han ser i en mängd regedters
behandling af sina folk endast den gudomliga försyn, hvilken ock
tiilstidjer det onda att vara. Han antager med flå ord, kade
att det allmänna kan fela ock alt fel kunna begås emot dét
tdlmfUiaa. 0<?k det är mot dessa »kader i stort, för stater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
