Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [61] Matter, De tre sista århundradernas sedliga och politiska läror, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för McV, tom ka manar Aram varnande amdåt nr de fram
faraa sekler.
Mången skall saga, all delta betraktelsesätt af historiens
företeelser år ängsligt, är sorgligt och Förf. skulle utan
tvif-?el medgifva, att det ej är esiketiskt. Men om kan för am
egen del föredragit det anspråkslösare syftet att gagna9 så
så lemnar han ju åt andra fritt, att Tå^a det gladare kallet
att beundra. Historien har ett förråd, som räcker till för
begge dessa rigtnikigar; och om representan terne för de kåda
betraktelsesätten skulle — såsom fallet ofta plägar rara aed
hufvudmän för skiljda interessen — rentaf förneka hvarandras
värde, så gör ett klokt pubUkum bäst att icke blanda sig uti
det kifvet, utan med fördomsfritt intresse mottaga det eaa
goda ej mindre än dét andra. Ty den stora konsten, lifvets,
ja hela evighetens konst är att bÜfva exklusiv, partisk,
bornerad t ensidig mot det onda i alla grader och alla former,
men allsidigt öppen för allt godt i hvaije dess grad, x hvaije
dess rigtning.
Denna praktiska uppfattning af Historien, som Förf.
föredragit, kan utan tvifvel nedsänkas till en platt och trivialt
moraliskt predikareform, liksom den ock kan förvridas till en
fadd och sönderslitande otro på en progression i
menskligbe-ten. Men man skall ej kunna tillvita denne utmärkte
Författare någondera af dessa lyten. Ty han är ej en stel och
enris moralist, som efter liflösa, regelrätta sedemaximer mäter
händelserna och finner dem blott derföre förkastliga, emedan
de ej träffa in på hans trånga mått af det rätta och goda. Han
tillhör likalitet dessa förvillade och förvillande otros-andar,
hvilka i mensklighetens strider för rätt och sanning endast so
uppror mot gud, öfverhet, lag, häfd och allt öfrigt fridlyst
och heligt i lifvet. Förf:s hjerta slår varmt och lifligt för
frihetens sak, och hans tro på dess segrar.är viss och lefvande;
men han är en man af förstånd9 som vet att så visst, som
tidens intressen och opinioner böra vara det enda ämne9
hvilket den praktiska vetenskapen har att bearbeta, så risst är
ock, att de äro blotta råämnet till den sanning, hvilken
tänkandet först kan utbilda och utveckla.
Förfis grundåsigt är således korteligen, att nyare tiden
annu saknar den vetenskapens theokrati, hvilken ensam mäktar
leda nationernas bemödanden för friheten till en varaktig
besittning af hennes fördelar.
1 medeltidens presterliga theokrati finner han en större
enighet mellan de då förhandenvarande andeliga makterna och
det verldsliga lifvet, än i nyare tiden. Han anser den fria
vetenskapliga forskningens uppgift vara, att tillvägabringa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
