Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - En Fornindisk Fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarför skall sim êfrergifna
arma makan lefva mer?
Åra, stolthet, eget varde,
Anförvandters kulda nit9
Hor samhet hiand tjen*r$karun9 —
allt forgår, när mannen dör”
StI Aon hof sin bittra klag an 9
tärd af outsägligt qval9
* Trogna, kärleksrika makan,
Och i eldens lågor flög.
Der9 i himmelsk molnbeklädnad,
strålande i herrUg glans,
Dufvan skådade sin make;
på en gyllne vagn han stod, —
Äjven han i himmelsk skepnad;
så titt henne ljöd hans tal:
”Ack! hur IjufUg var din gerning9
hulda, att du följde mig!
Den sin make troget följer
skall i paradiset bo
Likamånga tusen åldrar9
som hon eger hufvudhâr ”
Glad i hjertat han, pi vaghen
lyfte makan titt sig opp9
Och med sina armar omslöt
kärleksfullt den älskade.
Jägarns håg var vänd mot döden 9
bort från verlden han sig drog,
Vandrande i vilda skogen:
der en eld han flamma säg;
Han sig störtar i dess lågor,
slutar så sitt arma lif9
Men i eldens lågor skärad
han Ull paradiset går.
c. F. ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
