Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789 (Slut fr. föreg. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BermUeUt øm Bikødagen f989. SOS
rést och stämma, och alt ban fdr olyckliga händelse* af krig
•Her missvext skulle af Biksens Statsutskott erhålla étt
kreditiv på kontoret. Sedan Konungen ocb Wallqnist blifrit enge
•m planen, skaffade sig den sednare enskild! sammanträde med
några af utskottets mera betydande ledamöter ocb lyckadéå
vinna deras Bifall. Då ban derefter 1 samråd med dem (d. If
Mars) inlemnade ett utförligare memorial till utskottet, blefrd
sjelfva bufru dpunkter na, nemligeo att skulden skulle erkännas
såsom rikets ocb ett ständernas eget kontor upprättas, genast
antagna, men svårighet yppade sig vid den frågan, faurnvidS
Utskottet egde att med Biksens Ständers makt och myndighet
denna garanti meddela, eller om saken borde med utskottets
tillstyrkan hänskjnfas till ständerna. Konungen yrkade det
förra, med åberopande af 47 § Regeringsformen, som
uppdrog hemliga utskottet alla de rättigheter, hvilka Ständerne
sjelfva innehade, men ingen vågade deråt gifva en så vidsträckt
tydning, att det skulle berättiga till en oerhörd
skuldsättning. Emellertid finner man härutaf, hvad Konungen
egentligen hade för mening med inrättningen af ett hemligt utskott»
och att adeln, då den ville binda detsamma genom en
instruktion, icke hyst så alldeles ogrundade farhågor. Meningarne
voro å ömse sidor så bestämda, att frågans afgörande måste
uppskjutas. Emellertid kom man för tidens vinnande öfverens
att låta sakerna i utskottet fortgå och afgöras, men Uied re*
serVation på både Konungens och utskottets sida, att beslå*
tens kraft skulle bero af det förstånd, hvilket man slutligen
ktfnde komma ofrerens att gemensamt erkänna af den 47 §.
Härmed uträttades åtminstone så mycket, att ärendenas
gång icke genom denna tvist uppehölls. Den måste
emellertid en gång afgöras, och huru detta afgörande skedde, derpå
berodde enigheten inom utskottet och ständerna, samt således
den allmänna välfärden. Wallquist sökte under enskilda
företräden Öfvertyga Konungen om omöjligheten att Öfvertala
utskottets ledamöter till den äskade garantien på deras blotta
namn oëh ansvar, och om onyttigheten af en slik garanti,
då aH betalnings möjlighet grundade sig på den bevillning,
hvilken ständerne sjeffre, men icke utskottet egde utt
fast-ftälU. Efter flera sammanträden, ocb sudan Wallqnist fttr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
