Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789 (Slut fr. föreg. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80$ J&erMteltc i7S9.
såkrat, att : utskottets samtlige ledamöter ville änsvara för gi*
ranliens framgang hos ständerna; gat Konungen så till vida
med sig, att målet skulle fa till dpop remitteras och deras
garanti begäras, blott att skuldsumman icke uppgåfves. Det
var en besynnerlig tanke, att han ansåg ständerna kunna
formis till öfyertagandc af borgen och betalningsskyldighet för
obekanta summor. Wallquist utverkade andtligen med
mycken möda, att ständerna skulle £å veta beloppet af de
summor, för bvilka deras garanti begärdes, och Konungen lofvade
att på utsatt dag tillkännage detta sitt heslut för utskottet»
Dageu kom, men Konungen uppfyllde icke löftet. Wallquist
råkade i så mycket större förlägenhet, som han icke kunnat
underlåta att på förhand omtala löftet för de medlemmar af
utskottet, hvilka med honom varit i samråd. Vid: sitt nästa
Sammanträffande med Konungen fann han honom . alldeles
omvänd och fast heslulen, att för plena icke uppgifva gälden.
Han ansåg Baron Ruuth spela härunder, b vars ledsnad aftse
sitt .förslag ovilkorligen förkastadt uppstegrats till missnöje, då
Wallquists memorial föredrogs i utskottet utan föregående
’kommunikation med honom. Emellertid var ställningen
betänklig. Konungens utdrägt med det önskade bifallet hotade
att bryta enigheten inom utskottet; hvilket åter skulle hafva
inverkat menligt på tänkesätten i stånden. En annan
nuder-haudlare måste framskickas. Wallquist hade förmärkt, att
Konungen vid flera tillfällen skänkt uppmärksamhet åt Lagman
Çpaldcnçreutz’ anföranden, och hemställde nu, efter träffad!
aftal med hooorn, om icke han borde brukas i denna sak.
Spaldencreutz tillkallades och gjorde föreställningar, men
måste lofva så väl att utforska, hvad adelu kunde tänka
om garantien för en icke uppgifven summa, som att söka
förmå’ utskottet till målets föredragande för stånden, utan
skuldsummans uppgifvande. Efter ett par dagar återkom
Spaldener.eutz med anmälan, att hans bemödanden varit
fruktlösa, och Konungen faun nödigt att gifva efter. ”När
Spal-deacreutz ingenting kan uträtta med adeln och garanti utan
enbälligbet i alla stånd är mindre rimlig, måste pan
fip-na sig i att uppgifva skulden för plena.” När’ frågan föl*
jfwde ; dftg skulle afgöras i utskottet, tycktas Konungen sin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
