Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [67] Aall. Erindringer som Bidrag til Norges Historie fra 1800—1815. Anden Deel - [68] Wergeland, Norges Konstitutionshistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kunna, ordnade som de åro, ej vara ovälkomna ene for
den, som har sjelfva källorna till bands. i—s.
[68] Norges Konstitutions-Historie af Henrik
Wer-geland. H. 1—3. Christiania 1841—3.
CtoMjfmPzwon-kowski, Dahl. 96, 32 , 82 , 37 och 190 sid’i,.t(
Som ref. hatar jemnförelser, och tror
bedömes bast ur sin egen synpunkt, vill bail
ord söka anställa en jemnforelse meljan Aal‘
arbeten öfver samma ämne, men blott den
mälan af den sednares skrift, att denne väl
de händelser, som han beskrifvit, men såso
som deri mest och lifligast deltagit, har kunnä^
ken både kännedom och fördom derom; och at
med historieskrifvarens roll äfven politikerns och
Wergeland förutskickar ett försök att besvara denff|Pgan,
som visserligen nödgar sig på hvarje uppmärksam betraktare
af Norges sednare historia, huru elt folk, som i århnndraden
saknat sjelfständigt nationelt lif, i samma stund, som det med
yttersta kraftansträngning tillkämpar sig detta, kan gifva sig
en författning, som sedermera bestått profvet af ett
fjerdedels århundrades djup fred, och fortgående inre utveckling,
och hvilken äfven de, som ej gilla den, måste beundra för dess
enkelbet, dess konseqvens, och framförallt dess brukbarhet:
Norrmännen voro, säger han, långt ifrån oförberedde på
sjelf-ständighet; Eidsvolds-grundlagens första paragraf låg
längesedan i mången eftertänksam mans hjerta, och hos mängden
väcktes samma tankar af Danmarks för Norge tryckande
politik sedan 1807. Norrmännen voro ej heller oförberedda på
friheten; det visade sig redan vid representationens första
sammanträde, att man var ense om principerna; mer än en förde,
såsom Falsen, med sig utkast till den nya konstitutionen, och
sedan någon tid hade i tidningar utgått uppmaningar till
försök i denna väg, och en mängd försök hade blifvit insända.
Riksförsamlingen gjorde grundlagen och konungavalet till de
enda föremålen för sina förhandlingar. ”Att resa Norge på
sina egna ben”, var för den, såsom för folket, den ledande
ideen, som folket längtade att se realiserad af
representanterna. ”Desse hade i vildmarken af ett naturligt block, ett
forntidens Heidsivia-minne, uthuggit och upprest ett frihetens
gudabeläte; de öfverlemnade åt folket och konungen att skaffa
det plats, att uthugga skogen rundtomkring, att det sknlle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
