Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [68] Wergeland, Norges Konstitutionshistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lainna taga sig ut for veridens ögon. Och antingen funno
vrerldens mäktige, att det stod så afsides, att det ej kunde
förtjusa rätt många; eller ock fann himlen, att det var för
skönt att förstöras.*’ Riksförsamlingen saknade ej män af
utomordentliga talanger, kraft och politisk insigt, som visste
hvad de ville, och ville hvad de visste. Den var ock i det
afseendet utmärkt till sin sammansättning, att den bestod af
män. sofif alla med afseende på viljan voro otadlige. Den
gemensamma fosterlandskänslan gjorde ock den nfisstänkta
åtgärden å regentens sida, att låta den väpnade styrkan
representeras^ alldeles oskadlig. Riksförsamlingen afvisade med fin
takt de försök, som Prinsen gjorde att vinna inflytande, och
denne visste snart att derifrån afstå. 1 den ställning, hvari
han i det hela stod till församlingen, gaf hans närvaro åt
denna en fast politisk hållning, och bidrog äfven att påskynda
dess arbete. Hans val till Konung var sjelfskrifvet, såsom ett
insegel på Konstitutionen, och för att intaga den rätta
ställningen i förhållande till Sverige.
Män ser af den korta framställning, som vi gifvit af FÖrfis
inledning, att denna innehåller Norska Konstitutionens historia
in nuce, sådan han densamma uppfattat; man ser ock, att
hans språk ej är det lugna episka, som mau vill antaga såsom
det egentligaste för en historieskrifvare; ej ens uteslutande
prosaiskt: han inleder ej blott hvarje afdelning af sitt arbete
med poetiska motton, och inströr dylika i texten; hela hans
diktion är poetisk, men ock mången gång svassande.
1 fortsättningen af sin-inledning, som upptager bela
första häftet, framställer Förf. de föregående y ttringarne af
Norrmannens håg för oberoende. ”Hvor var du, gamle Norges
Folk, mens fire sekler svunde.” .Han visar, att Norges Folk
under denna långa tid, för det mesta nstördt i sina
medborgerliga rättigheter, okränkt i sin sjelfkänsla och fribetssinne,
ej kände det tryckande af sin ställning till Danmark, och i de
strider, som det för detta måste strida, tänkte på den
gemensamma konungen såsom siti egen, bekämpade den gemensamma
fienden såsom sin egen; att Danska styrelsen i medvetande af
det ömtåliga i Tändernas inbördes förhållande, väl sökte styra
Norge genom Danskar, men dock styrde med en mildhet, som
ej gjorde det tryckande oeh sårande, som ligger i ett sådant
förhållande, rätt känbart; att äfven några obetydliga uppror,
som bär och der framkallades af embetsmäns förtryck, voro
utan vidsträckt politisk syftning, och fogligt behandlades. Han
visar, huru de särskilda fall, hvari behofvet af egna
bildningsmedel och eget penningeväsende uttalade sig, om ock dessa
hehof ej ännu tillfredsställdes, dock röjde medvetandet af egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
