Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Bovallius, R. M. Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envåldstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Bidrag till yttranderättens historia
men ryslig följd af blodiga bragder. Dessa rysligheter med-’
förde vigtiga återverkningar på Svenska folket sjelft. Ty då
de främmande föga lyckades att afstyra våld med våld, och
sågo hela sin kultur, ja hela sin existens, hotad med förin-
telse genom vikingarnes vildhet, väcktes hos dem tanken, att
genom odlingens mäktiga inflytelse tämja dessa vidunder af öf-
verdådig kraft. Så sändes Ansgarius att med Christendomens
milda ljus skingra barbariets mörker och dermed grundlägga
våra fornfäders uppfostran till blidare seder och tänkesätt, till
j aktning äfven för fredliga samhällsdygder. Försöket lyckades
till någon del. Härnadstågen upphörde och Europas öfriga
folk oroades åtminstone mera sällan af faror från norden. Men
vikingasinnet gaf sig länge luft i inbördes strider, de der med-
förde: de rysligaste oredor och, trots den med all omsorg
lagda grunden till hyfsning och en mildare sinnesart; under-
höllo en förvildning, i många fall sämre än det fordna bar-
bariet: Ty Christendomens inflytande på samfundslifvets för-
ädling fortgick i Sverige temligen långsamt. Lärjungarne tram-
pade icke ofta den vise mästarens fotspår; folket blef rof för
eh förvänd undervisning, och frukterna blefvo också svarande
deremot. Vid utgången ur medeltiden kan derföre Svenska
folket liknas vid en missledd och misshandlad yngling, hvars
stora och ädla anlag af vidriga omständigheter icke kunnat
qväfvas,; men, försummade eller vilseledda, i sin utveckling
råkat på farliga afvägar.
Med Gustaf Wasa kom räddningen. Misshandlingen upp-
hörde, missledningen förebyggdes, då hah med säker blick och
kraftig hand grep in i sitt folks uppfostran. Ekuru sättet
stundom kunde vara något hårdhändt, voro följderna belso-
samma, och den vise ledarens möda, redan då af de upplyste
tacksamt erkänd, har af eftertiden vunnit ett nästan enhälligt
lof. Nu var grunden till andelig och materiel utveckling så
väl anlagd. att icke ens efterföljandes oklokbet eller afsigtliga
motverkan förmådde qväfva den uppspirande odlingen. Också
dröjde det icke länge, sedan Carl IX förstått att strängt men
statsklokt rödja vägen, förrän Svenska folket uppträdde i hela
den yppiga kraften af sin ungdomliga bhjelteålder och inristade
i oförgängliga drag sin Gustaf Adolphs och sitt namn i Eäro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
