Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Bovallius, R. M. Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envåldstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sverige under Envåldstiden. 17
pas häfder och i verldens. -Gerna skulle man tro att ett folk,
mäktigt af sådana storverk, som Svenskarne utförde under
ledning af Gustaf Adolph och de store män, hvilka i hans
skola voro danade och efter honom verkade i hans anda, att
ett folk, som med så stor vishet i rådslag och eftertryck i
handling förmådde intaga och försvara en plats bland Europas
hufvudmakter, redan skulle segrande bafva genomgått siua läro-
år och hunnit till politisk mognad. Men en blick på Sveriges
inre historia under samma tid skall leda till motsatt öfverly-
gelse, äfven om icke en noggrann uppmärksamhet på de yttre
förhållandena under de trenne Carlarnes tid skulle kunna upp-
täcka, att folket ännu icke utträdt ur sin ynglingaålder, ut-
märkt af storsinta men ock öfverdådiga företag och en Lhän-
gifvenhet åt förhoppningar, alltför litet tyglade af erfarenhet
och eftertanka. Det må icke härvid invändas, att i statens
yttre förhållanden snarare afspeglar sig Ronungarnes karakter
än folkets; ty om det någonsin varit besannadt, att såsom Ko-
nungarne äro, så äro ock Folken, så har detta visserligen egt
rum under dessa stora Gustaver och Carlar, som, om ock
någongång i förskönad bild, dock alltid på det hela troget
återgifvit sitt folks och sin tids egendomliga lynne, bårakter
och ledande grundåsigter.
Det lärer knappt kunna nekas, alt om helgd
samt dess bättre eller sämre användning är den säkraste grad-
mätare på politisk bildning, och att det folk, som icke vet
bevara denna ömtåliga rättighet, hvilken i en kulturstat just
är sjelfva lifsprincipen, icke ännu uppnått politisk mognad och
ingalunda bör anses hunnit till myndiga år. För att i detta
afseende rätt bedömma den Svenska regeringens och det Sven-
ska folkets ståndpunkt under den tid, som sednast antyddes,
må det vara på sitt ställe att här anföra en och annan till-
dragelse, som med talfribeten står i beröring. Uppmärksam-
heten skall dervid fästas företrädesvis vid tvenne händelser,
visserligen till beskaffenheten något olika, men båda särdeles
upplysande och båda bland de märkligaste i historien om vår
yttranderätt.
Den statshvälfning, som verkställdes år 1680, var vida 5 SN
mer genomgripande än man då fann lägligt att tydligen uttala:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
