Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [2] Carlson, Samling af uppsatser om Svenska Kyrkoväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
nöje och otålighet må anföras, och märk, att närmaste anled-.
i ningen till hane ängslan för vår skull är -kungörelsernas upp-
läsning från predikstolen: ”Hvad skole vi säga om detta”, yt-
irar den Tyska resanden, ”hvar kan den evangeliska kyrkan
finna ord för sin smärta öfver denna dotters sjukdojng Är det
icke, som vore denna sjukdom redan till döds, som vore hela
svenska kyrkan under fördömelsen? Och äfven om vi icke tro
detta, ehuru vi nästan frukta det, så kunna vi dock, oaktadt
den olägenhet, för hvilken vi sjelfva blottställa oss, icke an-
nat än besvärja de Svenska bröderna, hvilka Gud gifvit nåd
till bot och bättring, att rätt betrakta den gudomliga hemsö-
kelsens. tid för deras förstörda, utdöda kyrka. Enskildt, och
så mycket som möjligt äfven allmänt, anhålla vi med böner
och tårar, med varning och bestraffning, att de i Herrans
namn aflägga vittnesbörd emot en sådan död, och för lifvet,
det må vara i rättan tid eller otid.”
Visserligen är detta en sträng dom öfver oss fattiga Sven-
skar, och huru skola vi bestå i domen? Men domaren tyckes
sjelf frukta, att den är förhastad, då ban säger sig ej veta,
om han dömmer ”i rättan tid eller otid.” Det voro för ho-
nom sjelf kanske ej illa, om äfven den oron gjorde sig hos
bonom gällande... Den ena kunde: vara så god som den andra.
Ref. är mera förbärdad, än Utgifvaren, och lugnar sig dermed,
att den Svenska kyrkan icke står och faller med en resande
främlings bättre eller sämre vitsord. Hon har, såsom hvarje
dess medlem, att fortgå till sitt mål, genom ondt rykte och
godt rykte. Emedlertid saknar den Svenska allmänheten icke
anledning till tacksamhet mot Utgifvaren, att han meddelat en
fullständig öfversättning af den Tyska gästvännens afgifna om-
dömen. Den kan leda till åtskilligt godt, och, om icke annat,
lära oss, aft äfven utlänningen kan tala i vädret, och göra
Sj
mången Svensk tunga försigtigare i valet af sina ord, under
de der lärorika och. för troliga; stunderna med de visa föäg ut-
landet. Det är eget nog, att den stränga domaren, så öppen
och frimodig han eljest är, likväl visar sig ytterst mild mot
dem, hos hvilken han blifvit inbjuden, eller eljest kommit i
betbilng med. Hätskheten drabbar således egentligen blott
dem, som kan icke känner. Man skulle tro, att det vore en
reformert, som granskat våra kyrkliga förhållanden, från syn-
punkten af ett absolut nådeval. Ref. anser icke nödigt, att
här ingå i någon vederläggning af resandens uppgifter, helst
som D:r Ånojou i en skriften bifogad förtjenstfull uppsats upp-
tagit och besvarat det mesta. Ref. vill blott nämna, att en
del uppgifter sakna all grund, t. ex. hvad som säges (s. 99)
om en berättelse rörande Biskop: Hedren, som skulle ”hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
