Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
efterföljare bafva tänkt på det undantag, som innehålles uti:
grata fit unda siti (Ovid. Rem. 406 och annorst.) hvarest i icke
är långt, ehuru intet r följer. I en sådan snara råkar den,
som bygger reglor på bokstäfver och icke på grunder! Grun-
den till brytandet mot qvantiteten är härstädes oförnekligen
den, att Epikerne kunde använda formerna fiöri, fiörem blott
med en vederstygglig afstympning af i och m, och de öfriga,
med undantag af fieret, alldeles icke. Denna förklarings san-
ning vinner det kraftigaste bevis deri, att i icke daktyliska
verser fio (fi i fio?) i dessa former verkligen är långt, såsom
i denna vers: Injurium est: nam si esset, unde id fieret (Te-
rent. Adelph. I. 2, 27). Om nu Epikerne hafva användt äfven
fieret (f i fieret?) öfverallt såsom kort, såsom Virgilius (Aen.
HL. 475), så förlåter man dem denna konseqvens, såsom man
förlåter de sednare skalderna, om de på grund af fieri bruka
äfven fiunt kort, isynnerhet som fieret alltid var lättare att
infoga, än fieret:”
8. 45.” Nominativi qvantitet skönjes ju, ehuru med un-
dantag, äfven af genitiven. Så ser man af väsis att väs är
kort, af väsis att vas är långt. |
S. 19. Vokalerna e, i och o ej nog utförligt behandlade.
3. 20. Samma anmärkning kan gälla ändels. es, is, OS
och ys. z ;
$- 21. Tillägg: u är kort i simus och quaesämus.
. 24. Närmare kan och bör bestämmas, hvilka ord haf-
va inus och hvilka nus, till följe af betydelsen.
I 8. 26 4:0 säges att, om man vet, alt accenten uti or-
det improbus är på im, så inser man, att stafvelsen pro är kort
uti probus. Mäånne ej tvertom? inser man att pro är kort, så
vet man, att accenten bör läggas på im.
8. 27. Uli anmärkningen heter det, att gravis aldrig be-
höfver utsättas, emedan hvarje ord 0. s. v.; bör heta hvarje
stafvelse 0. s. v.
8. 28. Malevölens; hvarför icke Malevölens?
I $. 57 förekommer läran om härledningar och stamför-
ändringar. I afseende på sådana reglor, som i förevarande lä-
robok om bokstafsförändringarna lika utförligt influtit, som i
de flesta nyare Grammatikor, har ref. funnit bland några in-
sigtsfulla skollärare följande omdöme vara enslämmigt. Detta
kapitel kan hafva sin nytta deri, att det visar, huruledes dy-
lika förändringar icke skett godtyckligt, utan efter vissa på
bokstäfvernas inbördes förvandtskap hvilande grunder; men
blifver skadligt, om det betungar lärjungens minne med reglor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
