Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
hvilka ej kunna närmare bestämmas, än att han vid hvarje om-
bildning -har att välja mellan flera eller färre fall, men ej förr
kan veta, hvilketdera är det för tillfället lanpliga, än han
ex usu lärt det, snart sagdt, vid ombildningen af- hvarje sär-
skildt ord: Så kunde ordet generis i nomin. hafva åtskilliga
ändelser; men hvilkendera är den antagna och verkliga, lärer
han först utur lexikon. : Dessutom kan ban af dylika reglor
ej ens lära, huru ett verbum af tredje konjug. böjes i prae-
terit. eller supin.; reglorna gifva möjligheterna, men ordboken
först angifver det Sörkligen försiggångna valet dem emellan.
Derföre ja fyå väl dylika Förlen i måttligt antal. använda, för
den unge lärjungen förnämligast den nytta, att de visa,: att
vid ombildningen egentligen nte godtycke råder, att verkliga
analogier låla apr sig, och att många förändringar, som
af kortsynthet eller förhastande stämplats såsom anomalier,
dock ieke sakna analogi.
Detta vare sagdt om reglorna för härledningar och stam-
förändringar i äfseepda på dera praktiska nytta i en skolbok;
i äfeede på theorien , kunna ock åtskilliga invändning:r
göras.
Den i de flesta afseenden berömvärda äflan att förklara
och begripa allt, hvilken utmärker vår tid. har äfven inom
språkforskningens område gjort sig gällande. Hvad:latinet sär-
skildt angår, har man, då man funnit de äldsta Grammatiei
ingalunda gifva tillfredsställande svar på alla, isynnerhet ety-
mologiska frågor, sökt gå öfver dessa och derigenom inkom-
mit inom hypothesernas gebit. Men såsom man inom ingen
forskningsgren kunnat förena sig om. en enda princip, så hafva
ock inom den latinska språkforskningen tvenne olika åsigter
sökt befästa sig. . Då några vilja på latinsk ståndpunkt och
med begagnande af språkets egna tillgångar besvara alla frå-
gor, göra de komparativa SAS drgomod invändningar.
Striden mellan dessa är ännu icke utkämpad; och så länge
den påstår, böra sådane reglor, som dem Förf. uppställt, tills
vidare gälla såsom hypothetiska , och framförallt icke inflyta i
en lärobok för skolan. Att stamförändringarna med säkerhet
kunna uppgifvas vara sådana, som Förf. visat dem, skall mån-
gen betvifla. Så t. ex. är det vågadt att af gen. juris vilja
draga den afgjorda slutsats, att nom. ursprungligen varit jur.
Redan den omständigheten, att, såsom bekant är, i åtskilliga
ord s varit den ursprungliga bokstafven, och först sedermera
öfvergått till r, gör påståendet misstänkt”). Ja! de finnas,
som gå så långt, att de till och med ifrågasätta, huruvida t. ex.
+) Se Reisig’s Vorlesungen äber lat, Spraehwiss:, ., Leipz. 1859:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
